Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 3

Jag inser nu, att det utan tvifvel. varit nyttigast både för honom och mig att förhållandena gestaltat sig sådana de äro, ty skulle vi, som du och Douglas Cameron, hafva mötts medan vi båda voro fria lade detta lifvet säkerligen blifvit oss så ljuft, att vi förgätit tänka på det tillkommande. Glöm bort att inte jordisk välgång föll på min lott och tala utan: tvång om alla dina glada förhoppningar. Jag skall känna mig nöjd och få alla mina önskningar uppfyllda, om det blott går Georg väl och Gud en gång ställer tillrätta med den andre, Med den andre tycktes det dock skrida mycket långsamt framåt, ty ännu hade Elfrida icke hört det minsta från honom, Naturligtvis hade det gjorts många och olika kommentarier öfver Elfridas plötsliga afresa från Milborough, men hvilka slutledningar som än drogos deraf, så kunde inga göras genom meddelanden af. William, ty med sådaha bevärdigade han ingen i något som rörde hans enskilta angelägenheter, Agnes och Dora brefvexlade fortfarande med Elfrida och det var genom den förra som Elfrida blef underrättad om de särskilda omständigheterna af Helenes död och den unge enklingens afresa till Indien. Men ingen-af dem alluderade på minsta sätt på någon besynnerlig anledning till Elfridas vistande i Brackenburn. Om sin man lefde hon i en fullkomlig okunnighet och hörde om honom icke något annat än de små in tetsägande yttranden som förekommo i Doras bref. Emellertid gick verlden på Brac: kenburn, Ariseedwyn och Milborough sin jemha gång och tidens hjul tycktes tungt och långsamt rulla fram för alla dem som stodo i något slags gemenskap med George och William Treherne, .