Aftonbladet – 31 augusti 1872, sida 3

I öfvermorgon afsegla vi till Parryön. LITTERATUR-TIDNING. 5 Innehåll: Gasparin, Famijen. — Wistrand Sveriges läkarehistoria. — Litteraturoch konstnotiser Familjen, dess pligter, fröjder och sorger Åf Agenor de Gasparin. Öfversättning från sjette franska upplagan. (Stock holm hos A. L. Norman. 276 8. 8:0 Pris: 1: 50.) Det är obestridligt en ganska märklig företeelse att en delframstående franska för fattare egnat sig åt lösandet af moralisk: och sociala problem på ett sätt, som nästar tistår i rak strid med den franska uppfatt ningen af dylika frågor i allmänhet. Iinte civiliseradt land är familjebandet — vare sig såsom ett band mellan äkta makar eller mellan föräldrar och barn — sprödare är här; ingenstädes hvilar aktningen för qvin nan på en lösligare grund än här, der den il är en gengångare från chevaleriets tider: rlingenstädes bedrifves uppfostran på ett yt . I ligare sätt än här, der dess förnämsta hälf tlstäng är den retelse, som en hop yttre ut Naturligtatt på minHra ädlaste -J undantag från den avzif 1. Menatt -I denna är sådan, derom 1 tyvärr det ria och litteratur tillräckligt vitnes ; ty att nationalJandan i Frankrike från 1848 till 1870 var rji jetont sjunkande, torde icke låta förneka Flsig, och förnämsta orsaken dertill var tvift velsutan att den heliga elden på familje-Jhärden icke underhölls, såsom den borde, Det är derför icke mindre förvånande än glädjande att se utmärkte skriftställare, så-jdana som Legouvå, Pelletan, Paul Janet m. fl. framträda med åsigter, som utgöra en fullkomlig protest mot de bland deras.landsI män i allmänhet gängse. Ännu mera glädjande är att se det deras arbeten rörande I dessa frågor vinna en stor publik, ty det visar, att en ideeHare, mera sedlig uppfattÅ ning dock har en viss resonnansbotten hos sjelfva folket och låter oss hoppas på en tid, då den äfven i lifvet skall visa sina I verkningar. Bland arbeten i den ofvan nämnda riktningen intager. Gasparins bok om familjen, I hvars första del nyligen blifvit öfversatt på svenska, ett utmärkt rum. Det är en bok, som är religiös utan någon slags bismaåk ;I vare sig af tigorism eller sirapism; den är dhjertlig och tilltalar hvarje läsare utan att förfalla till något slags pjoller; den är framI för allt praktisk, ty eburu den på familjen Ti dess helhet, liksom på hvarje dess medTlem ställer ganska stränga fordringar, äro ide dock alla af den art, att de böra och kunna uppfyllas. Den framställer visserli Igen familjen i sin idealitet, meh ingen kall Joch oupphinnelig sådan, hvilken man på abstraktionens väg konstruerar sig till, utan en sådan idealitet, som verkligen kan finnas och, Gud ske lof, ej så sällsynt förefinnes i lifvet. Förf. utgår från familjen såsom en rent kristlig institution. Om det, säger han, finnes dåliga familjer bland de kristna eller goda bland verldens barn; äro: dessa undantag, som härflyta af en dubbelinkonseqvens: Och längre ned fortsätter han: Inom de hem, der familjeliffinnes, atan att Gud der har sin boning, måste under alla förbållanden bjertat känna sig beklämdt; der fattas någonting väsentligt. Huru starka än banden äro, saknas likväl det mäktigaste a! alla, och vi måste fråga: Kan en familj utan Gud ens sägas vara en familj? Om man ej bedit med hvarandra; ej tillsammans gifvit näring åt sitt hopp eller betraktat det eviga fadershuset, huru kan man då utgöra en familj? Att i ett arbete öfver familjen frågan om äktenskapet skall intaga ett framstående Irum är naturligt, och efter första kapitlet, med öfverskriften familjen) följer ett andra under rubriken makarne, Förf. yttrar här: Sådant äktenskapet är, sådan är familjen; sådan familjen är, sådant lifvet; se der sanvingen, nio gånger bland tio! Från äktenskapet skall, om det är lyckligt, härflyta mera godt, om det är vlyckligt, mera ondt, än man väntät.a Han anser vidare den ordning, enligt hvilken vilkoren för ettlyckligt äktenskap böra uppställas, Fara Ytterst enkel och obetydlig. Det behöfves t att man förändrar den af bruket fastställda ordningen, så att kärleken, vilkoret för en högre lycka, sättes i främsta rummet och vilkoren för en skenbar lycka, såsom förmögenhet och samhällsställning, i det andra. Dock önskar han en viss harmoni också deri. Men, fortfar han, om det icke är i min smak att konungar förmäla sig med herdinnor, sä kan jag dock ännu mindre gilla de giftermål, som grunda sig på uppgörelse mellan de båda familjernas notarier, en uppgörelse, zom åtföljes af besök, hvilka i öfrigt äro utan all betydelse och som sluta med ett afskyvärdt kontrakt, i hvilket Mar omsorgsfullt bemödar sig att på förhand beHandla hvarandra som fiender. Att man gifter bort sin dotter synes-ej så synnerligt vigtigt; men med afseende på kapitalen är det en annan sak; här hopar man försigtighetsmått; man bemödar sig att af äktenskapet göra en half skilsmässa; makarne skola vara bolagsmän, ingenting annat. Måste icke den dyrbara förmögenheten skyddas och, om blott detta lyckas, hvad betyder det då om det krigstillstånd, som man menom äktenskanskontrakfet redan från hör