Aftonbladet – 29 augusti 1872, sida 3

gen svårt. Det gamla England erbjöd så mången behaglig plats, hennes systerland så mången förtjusande dal och höjd, så ins bjudande och leende nejder, der en gammal man med ett för naturen så öppet sinne kunde finna frestelse att slå ned sina bopålar, Doktor Salisbury insåg dock att det betyder mindre hvar vi bo än med hvilka vi lefva. Utan vänner blir ett paradis ödsligt och doktor Salisbury hade lefvat för mycket skild från sina, för att ej nu taga i betraktande värdet af dem. Efter att nega hafva förfrågat Sig om Gracea tycke, bestämde han sig slutligen för att utse någon lats j sitt gamla fädernesland, En sådan fann han i en by kallad Brackenburn icke långt ifrån Edinburgh. Hermitaget tycktes nästan bygdt för honom. Det var ett litet vackert väl inredtlandthus, som, ehuru gammalt till byggnadsstilen, helt nyligen blifvit uppfördt af någon rik possessionat i granmokapet, Fihurd våningarne ej voro säreles storartade, innehöllo de dock alla för familjen behöfliga rum och dessutom flera gästrum och små salonger, Trädgården, i hvilken byggningen låg, var vidsträckt och utmärkt välskött. Det lilla två spiltor innehållande a och dertill hörande vagns huset var alldeles tillräckligt för pannyparet, phaeton och den gammaldags droska, i hvils ken doktor Baligbury dagligen gjorde sina turer in till Edinburgh. En beqvämare och angenämare bostad kunde de aldrig hafva valt, också funno både far och dotter sig synnerligen väl i det nya hemmet. . Underrättelserna från Douglas Cameron voro mycket uppmuntrande; han var frisk, arbetade med fråmgång i sin professlon och hade alla anledningar att hoppas snart kunna återvända till Skottland och sintrolofvade brud. Grace hade redan ge