Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

nåra delar al fästningen, anses det vara affsli wedelstyrka. Det är något bättre än delhy örst uppförda delarne, men återigen icke lJ å starkt som de sist uppförda. Man an lin ände nemligen, efter hand som fästnings-kri yggnaden fortgick, till murverket allt större l en ch större granitblock, till följd hvaraf delgi ist uppförda murarne blifvit de stärkaste.pt Jen nu till beskjutning bestämda muren var bl f 7 fots tjocklek, deraf 4 å 5 föt granit, lv: let öfriga, den bakre delen, af tegel. Åttijet sranitmörens tjocklek icke kan noggrannt jli; ippgifvas beror derpå, att blockens oregel-!K oundenheter på baksidan, hvilka ifylts med li egel, gjort att densamma något varierar. d För skjutningen användes solida projektiler o1 om 340 E:s vigt samt den högsta tillåtna e ra daddningen, SB krofkornigt belgiskts: Krut. så På fästniogsmuren hade uppmålats ett af-!P långt hvitt fält, och å dess midt en svartlisj prick. Sedan signal gifvits attskjutningenls skullo börja och alla på fjärden befintligalg farkoster dragit sig undan på vederbörligt m, Mstånd för att vara i säkerhöt för den stenskärt, söm kände förmodas komma att kring-k Åyga vid projektilens anslag mot muren,lä vältade plötsligt ett tjockt rökmoln ut från p 8 v d v Hildur och möttes i samma ögonblick af ett föga mindre tjockt moln af grus och dam, som spred sig från den öppning projektilen åstadkommit i muren, under det nägra stenfiisor Syntes slå ned i vattnet närmast intill lg kajmuren. Sedan dammolnet skingrat sig, 4 såg man, äfven på långt afständ, att mellersta s delen af det hvita fältet var borta och att!id i stället syntes ett djupt hål i muren. Pro-la jektilen hade således i det allra närmaste jI träffat pricken ä den tppdragiia sKott-tafian. I Man skyndade än till från alla håll för att!s taga närmare i betraktande den åstadkomna 1 verkan, i första rummet prins Oscar och it den för försökens utförande tillsatta komi-js tån, hvilken utgjordes af kommendör Peter-l, sön, majorerna Virgin vid gskärgårdsartille-t riet och Ljungberg vid fortifikationen samtlt kapten Nordström vid Svea artilleri: Det befanns att ett hål uppstått, i det närmaste fyrkantigt, med omkring 3 fots sidor och ett djup af 2 fot 8 dec-tum till den i murverket qvarsittande projektilens bakre del. Tillägges projektilens längd, 18 dec.-tum, hade således dess spets inträngt 4 fot och 6 tum från murens yta. Förutom det sålunda uppkomna hålet, hade ur nägra stenar i de närmast kringliggande skikten några fisör sprungit ur, men denna skada var af mycket ringa beskaffenhet. Undersökte maa murens baksida inne i kassematten, kande der märkas en mycket lindrig buk på tegelväggen tätt invid en vertikalt mot densamma stående mellanvägg, och några obetydliga flisor af ett par tegel hade fallit ned invid väggen. Men den vigtigaste frågån härvid var väl knappast beskaffenheten af sjelfva det hål. projektilen ästadkommit; ty att ett sådant skulle uppstå, derom kunde icke något tvifvel ega rum. Betydelsefallare med afseende å fästningens styrka var väl den frågan: i hvad skick befann sig muren i öfrigt efter denna kraftiga påkänning? Till itkö rlöga öfverraskning höit säkert för flertalet bland de närvarande, af hvilka väl litet hvar fått del af det gängse talet om fästningens bräcklighet, befanns det att icke spår till någon romnia kunde upptäckas i nägon riktning. Alla fogar i muren voro lika täta äfven i de närmast hålet liggande skikten som före skjutningen. Man skred nu till aflossandet af det andra skottet. Projektilvigt och krutläddning vore de sämtta som vid det första. Projektilen träffade denna gång inne i det af första skottet ästadkomna hålet tätt invid den förra i muren qvarsittande projektilen, vidgade något den förutvarande öppningen, men inträngde icke till såmma djup som den första projektilen. Den hade icke heller fastnat i muren, tan rullat ned på marken utanför. Få märens insida förmärktes emellertid nu en nägot större rubbning. Buken åå tegelväggen var större, och betydligare tegelstycken hade nedfallit på golfvet, allt antydande, att murverket nu var af den förnyade skakningen betydligt robbadt: Det återstod således för en ny projektil, om den träffade samma punkt, icke mycket arbete att utföra. Också inträffade, då iman med den förvånande träffsäkerhet, med hvilken Hildurs kanon serverades, sände en tredje projektil midt i botten af det redan öppnade hålet, så att densamma genomträngde denjemförelsovis svaga och obetydliga återsto: den af muren, vräkande in en mängd sten och grus i rammet innanför, passerade derpå genom en tegelvägg af en Stens tjocklek, och vidats gellom en tuni spiselvägg i ett arrestrum; men nu var kraften så uttömd, att ehuru projektilen hade gått öfver till den motsatta väggen af det nämnda arrestrummet, var verkan at snslåget inst dön: sänima icke större än den som skulle kunna åstadkommas med ett kraftigt hammarslag. Det ernådda resultatet af försöken med spetsprojektilerna var således, att fästningsmuren i oskaådadt skiek befunnits icke kunnå äl d sadan genomtrångas; att vid den fortsatta skjutningen ett obetydligt hål visserligen åstadkommits, men endast gill följd deraf, att projektilerna blifvit skjutna skott i skott på en och samma punkt, helt visst alla tre på ön yta af mindre än en qvadratfot, något kom väl i krig och på större distansör väl måste antagäs kända Endast mycket sällan inträffa; samt slutligen ati I murön I öfrigt utomkring det uppkomna håjlet var fullkomligt oskadad. andra sidan förtjenar antecknas såsom lett godt vitsord för materialet i de använda projektilerna, att dessa lågo der efter utfördt arbete fullkomligt oskadade och lika skarpa i spetsen som innan de afskötos. Tlat Bteratnd nn att träna hvad varkan