Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

.e att tillåta aftals Ingående tänder äkteiskapet, och den kingliga konfrmationei på lessa var honom ofattlig. I Sverige ltminstone önskads nan icke regeringens inblandning i rättförhållanden man och man emel an. Boskilnadslagen, som finus i Sverige, kommer gällan till användning. Borgmästaren Jessen trodde icke på något stort behof af förändring i nuvarande bestämmelser om makarnes förmögenhetsförhållanden och tvifladö på ätt praktiska regler iåta uppställa sig rörande mannens rädighet öfver inkomsternå af hustruns särskilda egendom samt ånsåg mycket betänkligt att gifva fvintän rådighet öfver sin förmögenhet Förändringar i denna riktning skulle strida mot de nordiska folkens traditionella tänkesätt och åskådning af äktenskapets karakter. a a Höjesteretsassessor Berg från Kristiania stod ej på samrtå htåädpunkt som hr Aschehovgsalltför radikala förslagi en sak, der man bör vara så varsam som möjligt för att icke skada hela samhället under sitt försök att värna enskilda mot rättskränkningar. Prof. Aschehoug anmärkte att hans förslag icke innehöll någon genomgripande förändring i det bestående öch tackade hr Goos för hans yttrande, som hade styrkt talaren i den uppfattningen, att han ännu hade mycket att öfverväga rörande denna sak. Derefter försvararade han närmare sin upp: fattning af de punkter, i hvilka hans förslag varit föremål för kritik af hr Goös. Grefve B. Srarre Vår mycket konservativ. i synnerhet hvad familjerätten angick. I Sverige trodde han icke att det fanns någon önskan efter förändringar i lagstiftningen om eganderättsförhållandet mellan äkta makar. specielt icke hos landtbefolkningen. Utka stet förekom honom för inveckladt och kon stigt. Han önskade egendomsgemensarmhe ter bibehållen och tillåtelse om äktenskaps förord före giftermålet, men aftal efter de samma var honom en ofattlig institution. Prof. Aschehoug afslutade med ytterligare några ord förhandlingarna öfver denna fråga hvarefter presidenten förklarade att, ehurt saken icke kunde anses fullständigt denat terad, men likväl intet försläg framstält om förnyad belandling framdeles, funne: dock intet hinder för en sådan.