Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

ställdes, inom sig beslutit att stanna, ehuru hvarje dröjsmål föreföll honom plågsamt. Hans unga hustrus förfärliga död hade på honom gjort ett mäktigt intryck. Det är sannt, att han icke hade älskat henne och att han först på sista tiden hade eftersträf. vatatt vinna hennes kärlek, att han många gånger varit hård och otålig emothenne samt ofta öppet visat henne sin kallsinnighet, men detta bidrog endast att göra hans reflexio. ner ännu dystrare och sjellförebråelserna svårare att uthärda. Han kände sig oför mögen att lefva bland alla dessa påminnel ser om sitt korta äktenskap; han längtade efter att få upprätta sig sjelf inför sig sjelf och börja ett nytt lif, som skulle genom ädel sträfvan utplåna bristerna uti det fram farna. Icke förr än doktorn meddelade honom det betänkliga i mr Trehbernes tillständ, hade han klart insett nödvändighe: ten att uu lägga åsido alla planer på att störta sig in i en efterlängtad verksamhet, men då fann han, att äfven om mr Treherze repade sig från denna sjukdomsattack, han icke kunde öfvergifva honom för att låta honom tillbringa sina sista dagar i dyster ensamhet. Efter tvenne dygn voro likväl alla förhoppningar om mr Trehernes vederfående tillintetgjorda och han visste nu sjelf, att döden var i annalkande. Han hade nemligen begärt doktor Harris sanningsenliga utlåtande och doktorn hade gifvit det. Med fullkomligt lugn mottog han underrättelsen, ty som brorsonen hade sagt, lemnade han utan saknad lifvet. Han var fullkomligt redo att dö, liksom han skulle varit nöjd att lefva i fall himlen så förordnat. Du, ser nu, George, sade han, första gängen de talade med hvarandra om den förestående skilsmeszsan, att jag gjorde rätt uti att bedja dig uppskjuta din resa, Du