Aftonbladet – 28 augusti 1872, sida 2

TOCKHOLM den 28 Augusti 3 Första nordiska juristmötet. Till fullständigande af den föråt lemnade edogörelsen öfver förhandlingarna vid detta vöte vilja vi meddela följande om diskusionen rörande egendomsförhållandet mellan s kta makar. Den öppnades af prof. Asche-s oug, som påpekade vår tids sträfvanden !i tt skaffa qvinnan utvidgade rättigheter. 1 ( J j j 4 j d 8 I 1 l Jen gifta qvinnans rättsliga ställning med fseende på förmögenhetsförhållandena varl: flere af de mest civiliserade stater en skrinde orättvisa, som varit en medverkande rsak till hela denna rörelse. De mest ramträdande riktningarna i nuvarande lagtiftningar äro: ecgendomsgemensamhet melan äkta makar, såsom i Danmark, Norge, issa delar af Tyskland och Holland; särskild ) ganderätt för den af hvardera af makarne aedförda fasta egendomen; samt särskild! ganderätt till hvardera makens i boet med: örda egendom, dock så att mannen har sus fructus deraf, i Preussen och Zirich. De flesta lagstiltningar tillåta förändringar senom äktenskapsförord. Intet af dessa system har dock fört qvinnan till en så bil ig ställning, att ej den naturliga rätte xänslan blifvit kränkt. I England och Nordamerika eger deremot ett ånnat förhållande cum. Efter den örsprungliga engelska lagstiftningen uppslukade mannen helt och håljet hustruns juridiska tillvaro, och det olyckiga förhållande, som under tidernas lopp häraf blef en följd, framkallade under 1846 och 1847 reformer i Amerika, der man, då man först började reformera, var mycket böjd att slå öfver till en motsatt ytterlighet. Principen att hvardera af makarne skall hafva full rådighet öfver sin särskilda förmögenhet är genomförd i ett nytt lagförslag för staten Newyork och eger i och för sig något för juristen tilltalande. Samma princip finnes i Kanadas lagstiftning. Den nyaste engelska lagstiftningen är icke så radikal, men är dock tillräckligt betryggande för qvinnan. Nordamerikas exempel är ingalunda efterföljansvärdt, om än den nuvarande lagstiftningen är bättre än den tidigare. Förhållandet är nemligen ändock sådant, att i en af de högst stående ståterna, Konnektikut, 1o af äktenskapen upplösas genom skilsmessa, Det finns på det hela icke tillräcklig anledning att förändra grunden för vår (Danmarks och Norges) lagstiftning, nemligen egendomsgemensamheten, Deremot behöfvas reformer i enskilda fall, och i hvilken riktning de nöd: vändiga förändringarna borde gå hade tal. närmare utvecklat i det tryckta program, hari han meddelat ett utkast till lag angåne eganderättsförhällandet mellan äkta ma ar, Prof. Goos erkände den föreliggande frå gans stora juridiska och sociala vigt, men ansåg ämnet tillika så omfattande och ingripande i så många förhållanden, att det vore mycket vanskligt att diskutera detta utkast, helst de fleste medlemmarne troligen blott haft några timmar på sig att genomläsa det. Emellertid förestå lagstiftningsarbeten i denna sak både i Sverige och Norge, och diskussionen kan icks hänskjutas till ett blifvande juristmöte, då möjliga bidrag till lösningen af de olika frågorna kunde komma för sent. Tal. var enig med hr Aschehoug om att bevara egenadomsge: mensamheten såsom grundsats. F. OC. Borneman bibehöll denna princip i sin allmänna rättslära, men uppställde tillika tre grundsatser, som icke äro erkända i vår rätt, nemligen: en större frihet till att skapa en annan rättslig ordning än den i lagen stadgade; makarnes likställighet med afseende på rådigheten öfver boet; samt att hustruns ställning ej skall förliknas vid en dotters, ty hon bör icke stå under mannens målsmanskap. Tal, ville pröfva hr Aschehougs förslag i förhållande till dessa tre grundsatser. Hvad angick det sista vilkoret, om hustruns myndighet, var den blott till en del genomförd i utkastet, enär den icke låg till grund för bestämmelserna om uteslutande eganderätt till enskilda ting, hvilket tal. ansåg oriktigt. Han kunde nemligen icke medgifva att hustruns myndighet är oförenlig med egendomsgemensamhet, ty man måste noga skilja mellan mannens dispositionsrätt och hustruns myndighet eller omyndighet. Skilnaden visade sig praktiskt vid frågan om hustrun kunde åtaga sig en förpligtelse, som, i fall äktenskapet upphäfdes, hvilade på henne personligen, Han gillade fullständigt den bestämmelsen, som går ut på att hustrun, äfven om makarne lefva under egendomsgemensamhet och resultatet af hennes arbete således blifver gemensam egendom, dock är ensam berättigad att råda öfver hvad hon genom arbete förvärfvar, såväl som öfver hvad hon dermed bevisligen har anskaffat. Ja, han ville till och med att gåfvor och arf, erhållna under äktenskapet, skulle vara hennes uteslutande egendom. Äfven gillade tal. att särskilda aftal finge göras icke blott före, utan äfven efter äktenskapets ingående, hvaremot han fann den förutsatta kungliga konfirmationen onödig. Tvifvelaktigt var också om så stränga regler för den särskilda egendomens oangriplighet af kreditorer behöfde uppställas. Häradshöfding Carlen ansåg betydelmötet närmast vara den att a ; z medlemmarne lärde känna hvarand och de andra länder nas lagstiftni, gamt erfara i hvilken rikt nin? erormernas ström komme att gå. Han trodde att svenska folket skulle förögdraga follständig egendömsgemensamhet framför det navarande tillståndet, emedan nästan alla testamenten gingo ut på att nå detta da Adam rr a RAF PL