Aftonbladet – 27 augusti 1872, sida 2

eter mellan regeringen och församlingen ch detta skulle på ett naturligt och nästan undvikligt sätt leda till tillämpandet af miisteriel ansvarighet. Vore det Thiers plan, som man rimligtvis tyckes kunna antaga, tt härigenom erhålla tillräckligt understöd församlingen, skulle ett ytterst vigtigt steg a blifvit gjordt i riktning mot bestämmanet af gränserna för samhällets olika mak: er, och en utväg skulle ha blifvit funnen tt gifva landet en färdig regering, utar tt man behöfde riskera svårigheterna och arorna af en konstituerande period. Frankike har upplefvat öfver åttio år af konstiutionella experiment och nästan hvarje år ar funnit det längre borta från sitt mål. synbarligen börjar det nu finna, att en styelseform icke är en sak som uppbygges tan en sak som måste växa upp och att less tillväxt näppeligen underlättas derigeom att man ständigt upprycker den med -ötterna. Det är icke omöjligt att Franke, vordet nyktert genom motgånger, har örlorat sin tillit till revolutionen och har upphört att betrakta nedrifvande som em nödvändig och förberedande ätgärd för återuppbyggande. För aderton månader sedan utgjorde nationalförsamlingens karakter föremölet för en het diskussion. Man sysselsatte sig då med frågorna huruvida hon var beklädd med konstituerande mak, eller hurnvida hon skulle efterträdas af en annan församling, åt hvilken uppgiften att uppgöra en konstitution lämpligen borde uppdragas. Men all agitation i detta hänseende har så småningom dött bort, och landet har inhemtat den visdomenaatt lefva för dagen och lemna åt morgondagen att hafva omsorg om morgondagen. Detta har hufvudsakligen varit Thiers politik och den har blifvit krönt med ett oförväntadt lyckligt resultat. Presidenten har vunnit ett gränslöst förtroende. Väl inseende alla de olika partiernas oförmåga, har han grundat sitt välde blott på partiernas negerande, sålunda tillförsäkrande sig sjelf den största handlingsfrihet, under det partierna, mellan hvilka han upprätthöll jemnvigten, lemnade sig i hans händer genom sin afundsjuka, på samma gång de täflade med hvarandra i underdånighet för honom. Det välde, hat vunnit; befinner sig nu i zenith och kommer troligen icke att sjunka så länge han lefver. Det anstår honom att göra det bästa bruk af denna utmärkt fördelaktiga ställning. Han måste inse att hans välde icke kan vara evigt. Han får icke glömma, att mellan Frankrike och kaos finnes det blott en öfver sjuttioårig statsman. Det är lyckligast att Frankrike, så länge han lefver, är öfvertygadt att det icke kan undvåra honom — lyckligast att under det han lefver Frankrike icke har någon annan vilja än hans, att det knappast gifves någon åtgärd, för hvilken han icke kan vara säker om en ofantlig majoritet såväl i föreamlingen som i landet. Hans regering har blifvit beskyld att icke hafva något namn, någon form eller någon förnuftig politisk grundval; hon har blifvit betecknad såsom ett interregnum, mera godtyckligt och personligt än cesarismen, som föregick det. Men man hade alltid det att säga till bhennes fördel, att hon existerade, att hon hade varat från dag till dag och icke gaf några tecken till att hon förlorade fotfäste. Huruvida något kan uppbyggas på hennes grundvalar återstår att se; men den allmänna öfvertygelsen är, att det vore dåraktigt ati Irifva ner henne blott i förhoppning att T kunna åstadkomma något bättre i hennes ställe. Nu är det Thiers sjelf som är böjd för ombyggande. Vi måste vänta och se lenligt hvilken plan han ämnar uppföra den Inya byggnaden. Om en sak kan man dock vara säker, nemligen att han icke skall drifva nedrifvandet längre än som är absoTlut nödvändigt. Han har sjelf förklarat sig Iför den konservativa republiken; men intill lnärvarande ögonblick har den åldrige statsmannen för visso varit för Frankrike den I bästa af republiker, De franska tidningarnas redogörelser för Igeneralrådens första sammanträden lvisa att öfverläggningarna på de samma Ihafva en mycket fredlig och försonlig kaTrakter. Icke stort mer än två eller tre pollitiska intermezzon hafva förekommit. Uti Idet fordom så bonapartistiska Somme har en I medlem begärt borttagandet af de örnar och i andra kejserliga emblemer, med hvilka ses sionssalen var prydd, och efter någon dis Ikussion beslöts att denna begäran skulle l uppfyllas. I Bordeaux har generalrådets I republikanske president, Forcand, som blef Iskarpt tadlad derför att han i sitt helsningstal lofordade Thiers, förklarat sig vidhålla den hyllning han gifvit honom under majoritetens af generalrådet och åhörarnes bifallsrop. I Rouen uppstod en förvirrad debatt om frågan huruvida Thiers borde officielt inbjudas af rådet att komma till hufvudorten i Seine-Inferieure. MotioInen om denna inbjudning, hvilken somliga -j önskade, men andra ansågo olaglig och hvilI ken af några betecknades som en ovärdig lunderdånighetsyttring hänsköts slutligen till det permanenta utskottet utan någon önskan nod afseende på tiden för dess behandande. Det af oss för en tid sedan meddelade -I telegram från Suez, enligt hvilket egypti-Iska trupper skulle ha öfverskridit 1 lAbyssiniens gräns, och hvilket äfven betlrättade att en sammandrabbning mellan khedivens och Kassas trupper vore nära förestående, är, enligt meddelanden till Neue freie Presse, om icke helt och hållet ogrundadt, dock icke fullt riktigt. Efter nämnda källa är faktiska , förhållandet, att vicekonungen gifvit befallning, att länderna Bogos, Maria, Hebub, Halhal och Hedschun skola besättas. 1200 med europeiska vapen förträffligt utrustade regelbundna egyptiska soldater skola redan hafva inträffati Kerna. IMunzinger bey, guvernör i Massana, för et REETEER——— Ur pr a LING sting a ol sir ro Rhen ehe AAA JA