Aftonbladet – 24 augusti 1872, sida 3

den betydliga stegringen i trävaruutförseln Skogsskötseln är, som bekant, i det östan fjeldska Norge en af befolkningens hufvud näringar, hvilken här spelar ungefär samma roll som de stora fiskerierna i kustdistrik ten i det vestanoch nordanfjeldska. Men under det att — på ett enda undantag när, nemligen vid vårsillfisket — ingen gräns synes för tillgodogörandet af fiskeriernas rikedomskällor, är det klart att skogsdrif. ten, när den har nått ett visst omfång, ej längre kan utvidgas i brist på material Den oafbrutna stegring, som under en följd af år egt rum i vår trävaruutförsel, har också för länge sedan framkallat fruktan för att den tidpunkt snart skulle vara inne, då skogarne vore till den grad nedhuggna, att man blefve tvungen att stanna eller rent af gå tillbaka, i fall man icke ville angripa sjelfva nationalvälståndets kapitalförmögenhet uti denna näringsväg. Betänkligheterna med afseende å den nuvarande ställningen och de framtida utsigterna i detta afseende hafva år efter år, ja man kan säga, menniskoålder efter menniskoålder, sysselsatt allmänhetens uppmärksamhst, och man harideligen hört upprepas spådomarne om att den yttersta gränsen för hvad de norska skogarne utan skada kunna afse till hygge och utförsel nu inom ganska kort tid skulle nppnås, Samtidigt har den beständigt ökade utförseln gifvit ett svar i motsatt riktning och, om det också från enskilda distrikt med full bestämdhet försäkras att skogarne icko tillåta en längre drifven afverkning, så synes det dock säkert nog att tillståndet på det stora hela taget icke är sådant, att man behöfver frukta något tillbakagående, i afkastningen af skogsrörelsen, Härtill bidraga i första rummet de stigande trävaruprisen i förening med den omständigheten, att skogsprodukternas förädling allt mer sker inom landet, så att den häraf inflytande förtjensten kommer landet till godo. Tillika synes det säkert, att ett framåtekridande eger rum med hänsigt till en rationel skogsskötsel, hvilket naturligtvis gör det lättare för skogen att tillfredsställa en stigande fordran på afkastning, än under en oförsigtig skogsdrift. I ett intressant meddelande, som framlades från ett af våra största skogsdistrikt, Glommendalen, fästes t. ex. uppmärksamheten på den förändring — tvifvelsutan till det bättre — som i sista åren hade inträdt med afseende på den ekonomiska synpunkten vid inköp af skog, i det de flesta skogsköp, som vu försiggå, i verkligheten äro mer eller mindre framtidsaffärer, beräknade på en framtida afkomst genom skogens tillväxt, i stället för att genom nedhuggning genast Bterfå det på köpet nedlagda kapitalet. Allaredan i lång tid hafva flere af våra rikaste trävaruhandlande och andra kapitalister insett hvilka affärer här ha varit att göra och derför gjort stora inköp. Men efter hand som välståndet har tilltagit i bygderna och det har blifvit lättare att skaffa penningar genom lån, hafva också andra begynt att spekulera i samma riktning och de fleste högre beskattade iskogsdistrikten äro derföre nu intresserade i dylika affärer. Fortfara träprisen än vidare attstiga, skola nästan alla dessa spekulationer ställa sig mycket goda, emedan köpen ha skett efter de nuvarande prisen. Till och med om prisen skulle gå ned eller räntan på penningar i någon betydlig grad stiga, antager man dock -förutsatt att vederbörande köpare hafva så stor pekuniär motståndskraft, att de icke behöfva sälja just på de ogynsammaste tider — att knappt någon förlust skall ega rum genom de hittills uppgjorda köpen. Det har på de senare åren också blifvit mycket allmänt att skogsköp ingås af bolag, som antingen bildas för ett enskildt köp eller ock för ett flertal afskogsköp, Detta medför många fördelar. Derigenom utöfvas en skarpare kritik både öfver inköp och skötsel; en nöjaktigare räkenskapsföring blifver nödvändig, affärskapitalet kan icke användas till privat bruk och — hvad som är det väsentligaste — bolaget såsom sådant och dess medlemmar tillsammans hafva bättre kredit och kunna tillskjuta eller anskaffa mera pengar än en enskild person, hvilket för affärer som dessa, hvilka stundom röra sig omkring stora summor, ofta är nödvändigt. Sksom det af de i början at detta bref anförda siffror framgår, har också skeppafarten under första hälften af året varit i tilltagande. I hvilken grad detta kommer noraka redare till godo och hurna förhållandena ställt sig med afseende å den för oss så vigtiga fraktiarten på främmande farvatten, derom är det för ögonblicket icke möjligt att hafva någon på säkra data stödd mening, Ehuru det torde vara allmänt bekant hvilken utomordentligt vigtig roll skeppsfarten spelar i hela vår ekonomi, tror jag dock att man icke utan intresse ser detta förhållande illustreradt genom några korta statistiska data, som jag tillåter mig anföra efter en af chefen för norska statistiska byrån, A. N. Kixer, nyligen utgifven broschyr, kallad Statistiske Oplysninger vedkommende den norske Skibfarts Ökonomi. Sålunda var det sammanlagda värdet af vår handelsflotta år 1850 omkring 7 mill. spd, men tjugo år senare 1870, inemot 30 mill. spd. Den medelst vår inländska skeppsfart inseglade bruttofrakten beräknades för 1863 till 11 mill, gpd., men för 1869 till öfver 16 mill., af hvilka återigen mer än 11 kan beräknas såsom afkomst af norskt kapital och arbete. Inkomsten af skepperederiet har på de sista ären utgjort 2e till 3 mill. spd. årligen och de sjöfarandes förtjenster 5 till 6 mill. Verksamheten vid denorska skeppsvarfven kan anslås till minst 2!2 mill. spd. om året. Skeppsegarnes nettoafkastning af sitt å skeppsfarten nedlagda kapital har i medeltal för åren 1867-70 för de hutvudsakligaste fraktlederne beräknats till: för trälastfarten från Norge 12 proc.; för dito