Aftonbladet – 22 augusti 1872, sida 2

lemnat fammet och den gamle blef ensam med brorsonen, närmade han sig och tog med ömt deltagande Georges hand i sin. Utan att upplyfta hufvudet besvarade han handtryckningeny George, min käre gosse, sade onkeln, se på mig, jag behöfver tala med dig. Han satte sig uppsoch den gamles ögon mötte den djupt sorgsnänblicken uti Georges. George, sade mr Treherne med mycken innerlighet, genom hvad jag sjelf känner, kan jag bäst döma huru detta måste hafva oripit dig; det är värre än allt annat sammanlagdt, men säg att du förlåter henne. George förblef tyst och orörlig, han stod med ögonen stolt stirrande framför sig, sönderbiten underläpp och bröstet häfvande sig i djupa andetag; tanken var uteslutande fixerad vid den förfärliga kränkning han måste uthärda. Tänk på hennes mör, George; besinna hur Helene blef lemnad att växa upp ibland le fattiga, utan uppfostran eller grundsatser och tänk på hur hon nu ligger der, samt säg att du tillgifver henne. Äfven de fattiga kunna vara dygdiga, var den unge enklingens svar. Onkel, lenna skymf är större än jag förtjenar, den ir det bittraste lidande, som någonsin blifvit mig pålagdt.? Hon var mycket ung, George, och fretelsen att gifta sig med dig var stor. Kan ke ångrade hon sig djupt, kanske led hon vf sina felsteg lika mycket som du nu gör let. Armas olyckliga qvinna, hon har ju ned sitt eget lif fått plikta för dem. Kan iu inte nu, då hon är död, förlåta hennel Ännu intet svar. 0, (teorge, snyftade den beklagansvärde vamle mannen med tårarne, hvilka sålänge rarit främlingar i hans ögon, likt täta regn