Aftonbladet – 21 augusti 1872, sida 2

rar och fönster ofta lemnades olåsta och öppna. I fråga varande natt ställdes fönsterna til likrummet vidöppna och vindstillan var så fullkomlig, att de hvita gardinerna ej rör des af en enda fläkt. Tjenarinnan, son vädrade rummet, anmärkte till huspigan hvilken stod med ett ljus i handen utanföj tröskeln och ej kunde förmås stiga deröf ver, att luften var så qvaf, att fönstrer måste lemnas öppna samt gardinerna til hälften dragas upp, hvilket bestämdt inte kan göra någonting, ty ingen lär väl titt hit in, och äfven om någon gjorde det, skal den säkert ej känna sig böjd att stiga in Sålunda lemnades gardinerna halfupp dragna och ljusen brinnande, hvarförutan fol ket skulle ansett det som ett sacrilegiun mot den döda — just som om anden skull bry sig om att besöka jorden igen, för at vid skenet af några vaxljus se till sit fordna omhölje. Så länge vi äro lefvande skola vi dock aldrig lära oss att anse er död kropp för hvad den egentligen är — den afkastade kroppshyddan för en frigjord ande, de värdelösa qvarlefvorna, på hvilka englarne kanske se ned med förakt — def stolta föraktet hos uppståndna andar, som mrs Barret Browning uttrycker sig i ett af de sista arbeten som flutit ur hennes penna. Sedan ljusen högtidligt blifvit tända och placerade, lemnades Helene åt sin obeva kade sömn, och pigorna beslöto att tillsam mans sitta uppe hos hushållerskan, hvarest de stärkte sina uppskakade nerver med åt skilliga förfriskningar, och tillbragte första delen af natten med att för hvarandra be rätta ohyggliga. spökhistorier, om gengångare, folk, som blifvit lefvande begrafna m. m., hvilket ytterligare uppjagade deras lättrörda fantasi,