Aftonbladet – 21 augusti 1872, sida 2

Ingen tänkte ett ögonblick på att låta eftersöka honom i parken; alla antogo at han skulle vilja lägga en så lång distans som möjligt mellan sig och platsen för sitt brott. Medan sålunda spejare blefvo ut sända i alla direktioner, låg han der dold och oupptäckt. Den andra dagen närmade sig sitt slut, den andra natten nalkades Huru förfärliga äro ej nätterna, der döden gästar! Dagarne äro sorgliga nog, men nät terna äro värre. Under denna mörka natt låg död och en sam Helene Treherne på samma bädd, der hon så kort förut hade slumrat en blom strande brud vid sin makes sida. George satt vakande vid onkelns säng. Den gamle hade nemligen efter den förfärliga tilldra gelsen blifvit häftigt sjuk. I rummet bred vid låg sir Henry Griffyths, hvilken bodde så långt ifrån ÅAriscedwyn att det ansetts rådligast för honom att qvarstanna några dagar tills underrättelse erhållits, om mör daren blifvit upptäckt och gripen, Han var genom sin vänskap för mr Treherne mer än vanligt nitisk och angelägen att under dessa bekymrens dagar finnas i den gamles närhet för att gifva honom sitt bistånd i allt han kunde. Han och den unge enklingen bebodde rummen närmast mr Treherne. hvilka genom flera andra lågo skilda ifrån likrummet. Några bland tjenstfolket hade blifvit anförtrodda att vakta hos den döda, men rädda och vidskepliga som mängden af sådana menniskor äro, drogo de sig undan detta åliggande. Dagen hade varit lika varm som den föregående och natten var dof och qvalmig. Som Ariscedwyn hade en aflägsen och enslig belägenhet befarade dess invå nare aldrig att blifva öfverraskade af inbrottstjutvar, hvarföre under sommaren dör.