Aftonbladet – 16 augusti 1872, sida 3

mycket pröfvosam att lösa. Olyckligtvis var Helene icke den, som då hon såg en dylik aktningsbjudande förändring hos sin make, uppmuntrades till egen förbättring och bemödanden att göra sig honom värdig, nej! hon ansåg blott hans ökade vänlighet sä som en gärd af den förtjusning hennes fängslande väsende icke kunde undgå att uppväcka hos honom. Hon var en af dessa qvinnor, gom ej tåla vid medgörlighet — hon hade sedan de blefvo gifta, med den respekt hon hyste för sin man, uppfört sig temligen väl, men så snart han blef vänligare i sitt sätt och började ge akt på hennes önskningar och syntes angelägen att göra henne till nöjes, bytte hon om väsende. Hon blef befallande i sitt språk, pockande och ombytlig samt understundom till och med ohyfsadt häftig. Hade George icke egt viljekraft och fasthet i förening med sin godhet, skulle han säkert sjunkit ned till antalet af under toffeln stående äkta män. Men nu behandlade han henne med ett af så mycket allvar paradt öfverseende, att hans egen värdighet aldrig blef lidande på de oberäkneliga omkastningarne i hennes lynne. Onkeln förvånade sig öfver hans ut märkta tålamod och kände verklig högaktning för det förstånd hvarmed han gick tillväga. Som man väl kan tänka sig upptog George Freherne aldrig som samtalsämne invånarne på Lawn, men deremot var gamle mr Treherne mycket intresserad af att tala om slägtingarne i Milborough. En dag sade han till sin brorson: Jag önskar, att vi kunde öfvertala Elfrida och William att komma hit för några månader; ombyte af vistelseort skulle kanske göra den lilla sjuklingen godt och det vore både nyttigt och angenämt för Helene