Aftonbladet – 16 augusti 1872, sida 3

Den inre missionen. I Budbäraren, Evangeliska Fosterlands: stiftelsens tidning, har D. A. Ä (såsom signaturen antyder, sjelfva hufvudläraren vid stiftelsens kolportörsskola), börjat en framställning om den inre missionens stora behöflighet och gagn, så att någon sann kristen, som derom fått kännedom; omöjligen kan annat än deråt skänka sitt bifall. Behöfligheten bevisas på det sättet, att det ju är så många syndare, presterna försumliga m. m., och det stora gagnet åda: galägges genom försäkringar, att menni: skorna, som förut varit ogudaktiga, genom kolportörerna omvändas och blifva utomordentligt fromma. Man återfinner här samma grundtema, hvarpå alla partioch sekt makare uppspela sina variationer, för att värfva sig anhängare. Hör hvad baptisten; ja sjelfva mormonen har att andraga såsom det bevekande skälet, hvarför han stöfvar omkring ibland folket, för att draga menniskor öfver till sitt parti — det är den mvckna ogudaktigheten hos dem, hvilka ej sluta sig till deras samfund! Att menniskorna äro syndare är beklagligtvis alltför sant, ja så sant som att sjukdomar och död, enligt den ortodoxa läran syndens följder, ibland menniskorna förekomma, Allt hvad göras kan bör ock göras till att minska både det moraliska och fysiska eländet. Men tänkom oss, att en stiftelse bildade sig, t. ex.i hufvudstaden, för att medelst qvacksalfvares