Aftonbladet – 10 augusti 1872, sida 3

räkna så mycket sådana då behöfver. Om det är — Min gode, hederlige onkel, sade George rörd af den gamle mannens utmärkta väl vilja, jag erkänner med tacksamhet at ni alltid varit för mig som en huld fader. och om dylika bekymmer tryckte mig, skulle jag utan tvekan vända mig till er för at få dem afhjelpta, men nu är det ingenting af det slaget. Jag vet inte hvarför jag skulle se modstulen och nedstämd ut, då det tvärtom borde vara ett lyckligt ämne. hvarom fråga är. Jag tror åtminstone, att hvad jag ämnar säga skall glädja er, onkel och det är allt hvad fäster mig vid. Erin rar ni er, sir, att ni för ett och ett half år sedan gjorde mig ett förslag till gifter mål med mademoiselle du Broissart? Ja, mer än väl, George, återtog den gamle, jag har sedan många gånger ång rat det, ty jag gjorde dermed mera ondt än godt. Du måste lofva mig att alldeles glömma bort det, min gosse. Jag skulle ingalunda vilja tvinga hvarken din eller hennes böjelse nu. Det var ett förhastande af mig, ett stort misstag. Ni skulle kanske inte längre önska, att ett sådant giftermål egde rum, sir. Mr Treherne tog nervöst af sig glas ögonen, satte på sig dem igen och stirrade på brorsonen. Önska det — naturligtvis skulle jag in genting hellre önska, om det vore möjligt det har varit mitt hjertas käraste åstundan. men jag har uppgifvit allt hopp att få der realiserad, George. Man bör aldrig förtvifla, onkel, återtog den unge mannen med en låtsad glädtig: het; det skäl, som i dag fört mig till Arr scedwyn, är att anhålla, om mademoiselle du Broisarts hand. Jag har ofta tänkt på ert