Aftonbladet – 10 augusti 1872, sida 3

3 Ihängiga lif, I hvilket fall som helst är detta a l utkast sällsamt nog. Såsom anbefalende i momenters nämner han: 1) Min sträben som författer må Värg i overensstemmelse med statens interesse. 2) Jeg har Vist, zt jeg kan benytte ötium. 3) Jeg er ung og lever klösterligt strengt för at arbeide. 4)Jeg er ugift og har intet andet, der beskjäftiger mig. Det er ikke som når staten ellers tnderstötter en mand qua forfatter, der tillige er mange ting eller har familie. Afven i rent teologisk väg innehåller detta band ett otfh annat afintresse,t. ex. Kierkegaards demissionspredikat, hållen 1844 och af teologiska fakulteten bedömd ihöd högsta vitsordet. Märkligare förefaller oss dock ett stycke af allmänt religiöst innehåll, en bön, som, så vidt vi veta, ej förut blifvit offentliggjord (nedskrifven 1845), verkligt gripande och så beskaffad att äfven de, som I bilda gitt gudsbegrepp i sträng öfverensIstämmelsö med menskliga förnuftet, torde deri kunna instämmä, Sijelfva Fredrik IT:s Ihånande ord om att låta hvar och en b salig efter sin facon, skulle nästan kunna sägas vara i en förädlad form innehållna i denna bön, som lyder sålunda: Fader i himlen! Hvor er al et menneskes viden kun et afbrudt stykke, hvis han ikke kjender dig, hvor er al hans idrät kun et halvgjordt Arbeide, hvis du ikke arbeider med, hvor er al hans möje kun idel forföngelighed, hvis den ikke söger dig; så bede vi, at du vil danne deres hjerter, som leve uden Gud i verlden, så de måtte söge dig, og deres, som söge dig, at de måtte bie efter dig, og deres, som bie efter dig, at du måtte lade dig finde, og deres, som fandt dig, at de måtte bortgive alt for at kjöbe hvad de besidde, og at intet måtte rive dig fra dem eller dem fra dig, indtil deres siste salige endeligt! Åk, og fandt de dig ikke, skjöndt sögende, medens årene gik — ak, og fandt de dig ikke, når det hedder ngdomön: gläd dig ved verdens lyst, og sög ikke, hvad der kommer tidsnok, — 02 and de dig ikke, når det hedder til den nedbölede: vil du endnu söge Gud, glem ham og lad livet helbrede dig, — og fandt de dig ikke, når det hed til den gamle, at hans lif havde väret forgjeves og som en dröm om dagen og som en spottens gjenstand. — Herre min Gud, om han först fandt dig i dödens stund, når han dog bavde vedblevet at söge dig, da fandt jo han, hvad vi alle söge: et sidste saligt SS Pa OK oe KV ole Of fer proportioner och torde nu böra inskränkas till några slutord rörande redigeringen af de rikt flödande dagboksanteckningarne utaf en af nordens märkligaste män på det idgella området — ty att Sören Kierkegaard var detta lär väl ingen vilja bestrida. Ansvaret vid en sådan redigering är icke obetydligt och synes här blifvit omsorgsfullt bebjertadt, kanske dock med alltför ängslig noggraunhet att täga Vara på hvarje liten kladd af den store författaren, med malplaceradt användande af fetstilar och dylikt. Osgentligheter sådana som den redan i en kort notis anmärkta, att detta häfte på titelbladet angifver sig skola innehålla anteck ningar från 1844—1845, men till största delen upptager saker från 1846 eller ännu senare, borde naturligtvis helst undvikas. Desslikes kan erinras att detta häftes ryggtitel alldeles icke angifver, att något häfte af dagboken förut utkommit, utan företer helt vilseledande, siffran I. Dylika otydligheter kunna utan tvifvel uppletas äfven inom permarne, men till ersättning synes vederbörande icke sparat någon möda för att uppleta alla personalnotiser, som kunnat stå tilll buds. Angående Hostrups Gjenboerne, deri figuren Sören Torp, eller som han ursprungligen kallades Sören Kirk (representerad vid styckets första uppförande af numera professor Bröchner) helt naturligt i någon mån retade Sören Kierkegaard, meddelas sålunda ett par rätt intressanta upplysningar, som erhållits direkte af Hostrup och Bröchner. I fråga om Kierkegaards förhållande till Corsaren äro kommentarerna rikliga o. s. v. Man bör sålunda önska, att samma hand må oförtöfvadt fortgå till äfven de följande banden af stoffet. Den kritiska sofringen lär väl dock med tiden : ej uteblifva. Sveriges geologiska undersökning. Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation af Edvard Erdmann. (Stockholm, Norstedt Söner, 1872.) I närvarande tid, då uppmärksamheten ij: så hög grad är riktad på de bebådade storartade stenkolsfyndigheterna i Skåne, bör detta i sig sjelf och ur vetenskaplig synpunkt mycket intressanta arbete vara dubbelt kärkommet. Efter en allmän öfversigt af Skånes preglaciala geologiska formatio-. ner, i hvilken den kolförande formationen är med synnerlig utförlighet behandlad, öfvergår författaren till en historik öfver : stenkolsbrytningen i Skåne ifrån första upp; 4 4 täckten af stenkol derstädes år 1650 till de : senast bildade bolagen och de försöksborrningar, som egt rum intill Maj månad 1872. Derefter följer detaljerad beskrifning öfver de särskilda kolfälten, nemligen Höganäs, Billesholms, Bosarps, Vallåkra, Helsingborgs och Pålsjö, Stabbarps, trakten omkring Röddinge, trakten vid Raus, hvartill äro fogade nägra ord om Bornholms kolförande lager. Derefter följa ett par uppsatser om de skånska stenkolens beskaffenhet och värde som brännmaterial samt om de eldfasta lerornas beskaffenhet. : Slutligen meddelas en tabellarisk öfversigt öfver de borrningar, som inom nordvestra Skåne egt rum för sökande efter stenkol. Boken innehåller för öfrigt en vacker geologisk öfversigtskarta öfver Skåne, upprättad af hr E. Erdmann och utförd enligt den Besier-Ecksteinska metoden för kromolitografi och litotypografi, samt fyra taflor, innehållande detaljkartor och profiler från grufarbetena vid Höganäs, Bil-! lesholm och Helsingborg. : — Ett nytt alster inom den judiska litte-; ratnren: -fidiscehe Familiennanire Brijefel: