Aftonbladet – 5 augusti 1872, sida 3

gar och stusenåriga minnens festers samt anlände till Wenersborg just lagom för att kunna öppna dagens brinnande lif. (Citationerna härflyta från grefve Erik Sparres helsningstal, hvilket lärer komma att tryckas och förvaras bland Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademiens samlingar.) Men tänk om hertigen icke infunnit sig? Då hade naturligtvis landtbruksmötet icke kunnat försiggå. Man hade visserligen haft fru Strandberg samt hrr Ambrosi, Janzon, Ohlson och Håkanson att i någon ringa mån ersätta förlusten, ty dessa artister hafva i den förflutna veckan gästat Wenersborg och sjungit för utsåldt hus samt under stormande applåder. Men, uppriktigt sagdt, icke hade det varit nog. Ej ens fru Michaeli, som sedan infann sig, hade kunnat trösta wenersborgarne. Nu är det lyckligtvis som det skall vara. Wenersborg känner sig nöjdt, och det öfriga Sverige följer Wenersborgs exempel. Det är alltsåingenting, som hindrar oss att uteslutande tänka på generalkonsulatet i Helsingfors, Tinnes det ännu någon som icke inlemnat sin ansökan till platsen, så bör han skynda sig. I afseende på meriter må man endast erinra sig att den Herren gifver ett embete, den gifver han ock förmåga att sköta detsamma, ETEN One