Aftonbladet – 5 augusti 1872, sida 2

hdre otacksamma med alseende på den de-jtå; mstration, hvars föremål Frankrike nujpä rit. Hvad oss angår, mine hberfår, skulle vi ndla dåraktigt, om vi läto intaga oss af änga öfver denna framgång, som så vida verträffar våra förhoppningar; vi skulle gå ett beklagligt fel, om vi icke förstode t behålla den blygsamma rell, hvilken vi ft det modet att ätaga oss — hvilken utir vår Verkliga värdighet och hvilken är rt skydd. (Lifliga tecken till bifall ochier lande.) de Emellertid må det vara oss tillåtet, attlic det som försiggår draga några tröstande lle utsatser. Vi ega rätt att med stolthet! nstatera vårt kära Frankrikes lifskraft,!kE ;n plats det intager Bland de andra natio-fö rna, den riktiga föreställning man gör sigjS n dess ojemförliga solvens, det förtroende jb st ingifver hela verlden, (Mycket bra!lB lycket bra!) t: Med berättigad stolthet ega vi rätt att onstatera hvad Frankrikes ord hetyder,ti etta ord som kallar till döt alla Europas d apital, alla do kapital, som söka sina gar lv antior uti den heder och trofasthet, med vilka ett folk uppfyller sina förbindelser. Allmänt bifall.) . En natien, hvilken, så söm vår, visår attf on sätter tro till sig sjö, eger rätt att ta på framtiden, eger rätt att betrakta den årda lexa, hon genomgått, som en försoning e ör sina fel och som en ödets öfverrimp-js ing; men, himmelen vare lofvad, hon ärll cke dömd att deruti se ett tecken på sittl f j l Å E j h fö ut en fö ECT ETT mm örfall. (Mycket bra! Mycket bra!) Mine herrar! Inför det stora materiella utresse, som nn blifvit tillgodosedt, inför le berättigade följder, som det är oss förinnadt att skönja, känner jag ett behof att å denna tribun uttrycka åen tanke, som be-: näktigar sig mig. Jag känner ett behof att cka Gud för det beskydd, han gifvit oss.j ifallsrop från en stor mängd bänkar.) Det ir han, som darlgenom att han gifvit oss lenna rikliga skörd, försett oss med den lyrbaraste pant, och det är han, som gjort let möjligt för den franska fosterlandskärleken att utsträcka gränserna för sitt ädelmod och att sälunda öka de uppoffringar, som den redan gjort. (Bifall) Ett sista ord, mine herrar. Förgätom icke heller, att det är det fredsälskande Frankrike, det idoga Frankrike, det Frankrike, som är ståndaktigt tillgifvet ordningens och den sansade frihetens id6er... (lifligt bifall från högern)... att det är den konservativa republiken... (Upprepade bi fallsrop från venstern.) Ja, den konservativa republiken, trogen de principer, som äro den eviga grundvalen för hvarje civiliseradt samhälle, att det är henne som de franska medborgarne och utländingen har betygat ett oinskränkt förtroende. Trots våra förvillelser och olyckor har icke verlden, mine herrar, upphört att tro på oss; hon tviflar icke om det öde, som försynen förbehållit oss. Låtom oss derför icke sjelfva tvifla derom och låtom oss förstå att förtjena det genom vår enighet, vår vishet och vårt tålamod. (Mycket bra! Mycket bra! FFördubblade bravorop och applåder från venstern och centern, i hvilka äfven åbörarne på läktarne deltaga.) Följande detaljer angående teckningarne å franska lånet hade den 30 i förra månaden erhållits ifinansministeriet. Frankfurt har subskriberat 206 millioner iränta, Köln 207, Hamburg 56, Strasbourg 44, Metz 4, Mulhouse 21, Antwerpen 61, Amsterdam 56, Wien 7, Geneve 23 och Colmar 14. Det troddes att subskriptionerna i England skulle komma att uppgå till 300 millioner i ränta. Thiers har för några dagar sedan haft en konferens med utskottet an gående nationalförsamlingens ajournering. Förhandlingarna härvid varade i tre timmar, Thiers tog upprepade gånger till orda och resultatet var särdeles tillfredsställande. Thiers afgaf en högtidlig förklaring, att han lika litet ville deltaga i manövrerna mot nationalförsamlingen, som han förut räckt handen till konspirationer mot republiken. Det var en repulik, för hvilken han blifvit satt i spetsen, och det var en hederssak för honom att skydda det depositum, som landet anförtrott åt honom: skulle det regeringssystem, som han följde. hafva till resultat, att republiken vunna i fasthet, kunde ingen med rätta göra honom förebråelser derför. Jag har icke förråd något parti, sade Thiers till slut, jag ha luppbjudit all min förmåga för att kunne Iregera under de brytningar, som herrsk: mellan partierna, och jag har sökt mitt stöc hos allt hederligt folk. Saint-Marc Girar din, högra centerns chef, yttrade sig myc I ket sväfvande och riktade ingen annan före bråelse mot presidenten, än att de konser lvative hyste bekymmer öfver det bistånd som regeringen fann hos de radikale. Ami Iral Jaur6s anmärkte härvid, att detta bi Istånd icke blifvit sökt och derför talade til fördel för regeringen. Sedan flere andre medlemmar, bland hvilka hertigen af Broglie haft ordet, rekapitulerade Berthaud debat ten och slutade med den förklaringen, at lutskottet sålunda blott hade att bedj: I Thiers att regera som han hittills had Igjort. Thiers tackade i varma ordalag fö I detta förtroende och bad derpå enträget on att diskussionen angående jurylagen skull luppskjutas till efter ferierna. Det är pre sidentens önskan att församlingen först åtel skall sammanträda den 15 November; mel hellre än att samtycka till att jarylagen ge nast företages till behandling ville han gi in på utskottets önskan om, att ajournerin Igen skall sluta den 4 November, och ma! lantager att sistnämnda termin kommer at I blifva vald. il Den 31 Juli sammanträdde åter komiten 1122 Zant Mara (lirardin unnlägta an rannar