Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 3

förf. åtnjutit offentligt stipendium. Denin nehåller ganska läsvärda upplysningar om de filologiska studierna och om språkförhål landena i de romaniska länderna, jemte språkprof af åtskilliga sydeuropeiska dia lekter. Intressanta äro anmärkningarna om den betydliga klyftan mellan det italienska litteraturspråket och de många talspråken eller dialekterna, som ej i något annatromaniskt land mera skilja sig åt. Man har också i Italien med full afsigt börjat arbeta på en språkamalgamation. Äfven Spanien har sitt målstrev, nemligen i Katalonien, der högspanskan eller kastilianskan ingalunda lyckats undantränga den gamla, katalanska munarten. Ett närmare bedömande af arbeten af det slag, som de här korteligen anmähla, kan naturligen ej vara en politisk tidnings sak. Emellertid framställer sig, vid betraktelsen af det mer och mer gryende lifvet på den länge nog slumrande fosterländska språkforskningens område, otvunget den frågan, om ej en tidskrift afsedd för svenska språkets vetenskapliga bearbetning må anses vara ett tidsenligt företag, hvari de för modersmålets rykt och riktighet intresserade sakkunnige kunde bereda en föreningspunkt för sig sjelfve och en nederlagsplats för sina forskningar. Ordboks-frågan, som nu kan sägas hafva på allvar kommit på dagordningen, har riktat uppmärksamheten på. de befintliga förarbetenas otillräcklighet för ett någorlunda tillfredsställande ordboksverk. Det är uppenbart, att såväl de ledande grundsatserna för ett dylikt verk, som ock en mängd af enskildheter i ordbildning, ordböjning m. m. behöfva underkastas undersökningar, hvilka åtminstone ej ännu finnas offentligt framlagda i nödig omfattning och fullständighet, derest man skall kunna hoppas att få se den mer och mer allmän blifna önskan om en vetenskaplig svensk ordbok förverkligad. Detta ändamål synes oss kräfva sin särskilda organ, en special-tidskrift, då hvarken den öfriga pressen i mer än ringa mån lämpar sig derför eller kan ställa sig till dylika undersökningars förfogande, ej heller det rimligen kan påräknas, att mer än någon mindre del af dem skall blifva offentliggjord i särskildt utgifna arbeten. Det naturvetenskapliga forskningsarbetet synes oss härutinnan erbjuda ett föredöme, ärdt uppmärksamhet och efterföljd. Det r tidskrifterna, som lemna naturforskningens idkare ett tjenligt tillfälle, att i mån af arbetets fortgång meddela. dess resultat, att oaflåtligt draga strå efter strå till stacken. Sålunda allmängöras och fruktbargöras hastigt upptäckter och utredningar, som utan denna utväg ofta skulle kommit att begrafvas med sin upphofsman, då denne ej hunnit med eller kommit sig före att framlägga dem i den anspråksfullare formen af en särskildt utgifyen skrift. Sålunda torde det ock få anses otvifvelaktigt, att nyttiga bidrag i mängd till upplysande af de många frågor, som måste granskas, innan man kan vänta en god svensk ordbok eller språklära, skulle framlockas af en tidskrift, som erbjöde sig att draga dem fram i ljuset och förvara dem. Att ett sådant företag ej skulle sakna tillräckliga, dugliga arbetskrafter, lärer med visshet kunna förutsättas, då man tager i betraktande den uppblomstring af det fosterländska språkstudiet, som sedan ett par årtionden egt rum, och det växande antalet af dem, som numera vid universiteten förvärfvå grundläggande, vetenskapliga insigter i modersmålet, jemte det säkerligen ej obetydliga medarbetarskap som, t. ex. ifråga om landskapsmålen, vore att påräkna från personer rundt om i landet, hvilka äfven utan högre filologisk bildring kunde göra god tjenst såsom pälitlige samlare. Viskulle också tro, att äldre samlingar till vårt språks vetenskapliga bearbetning i mer än en riktning ligga gagnösa i ett och annat bibliotek, af hvilka kanske ej så litet skulle vid närmare undersökning finnas värdtatt framhafvas ur den glömska och otillgänglighet, de iråkat: En tidskrift för svenska språket skulle antagligen kunna påräkna större deltagande från allmänhetens sida och större spridning, in kanske någon annan special-tidskrift, dels på grund af dess allmänna nationella intresse, dels på grund af den omvexlande rikhaltighet, den skulle kunna förete. Oberäknadt, att den såväl som något annat dylikt företag borde kunna erhålla offentligt understöd, skulle företaget derför förmodlisen ej förete någrä större ekonomiska vanskligheter, Handbok för Svenska Jagtvänner af RB. B: Första afdelningen. (Stockholm 1872, Sigfrid Flodins förlag.) Denna handbok är, såsom titeln uttryckligen angifver, icke skrifven för jägare till yrket, utan för vänner af jagt, för de tal rika dilettanterna, hvilka sannolikt icke skola minskas, emedan jagten är för ungdomen en kär sysselsättning, som härdar kroppen, skärper omdömet och leder till bekantskap med naturen: Men derföre att detta arbete cke är skrifvet för yrkesjägare, skall man ngalunda föreställa sig att i detsamma saks den erforderliga grundligheten; den är ärtom moggrant iakttagen, men den delsifves jagtvännerna på ett lätt och ledigt; fta skämtsamt sätt. Öfverallt i arbetet ;er man att förf. sjelf är en varm vän af agt, med mycken öfninug, men tillika en haare af den jagt, som idkas till villebrådets atrotande. Vi skola i korthet antyda handbokensinnehåll. Den börjar med en kort öfversigt lels af jagtens historia, dels af jagtlagarne; lerefter redogöres för jagtens litteratur, varefter antydes, hvilka egenskaper en snäll skytt och god jägare bör ega eller söka för