Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 3

Chelton Marsh eller ock döda dig och mig sjelf, men nu känns det, som om jag inte skulle kunna röra dig; jag har älskat dig för mycket dertill. Jag svär likväl — och lyssna väl till min ed -att om jag lefver för att se en annan man ega dig, skall han inte göra det länge. Du har förskjuatit mig, men du skall inte förskjuta mig för att taga jen annan. Dröj lite först min flicka! och tänk dig för innad du gifter dig med en fin herre, ty så visst som du det gör, skjuter jag dig; jag skall skjuta dig, om jag också sjelf skall hänga som en hund för det efteråt. Nu är det någonting inom mig — jag kan ej förklara hvad, förmodligen det, som folk kalla hjerta-— som förbjuder mig att röra dig. Hvar är vägen ut ur detta hus? tillade han plötsligt. Släpp mig ut, jag vill gål Blek af-förskräckelse låste hon upp dörren och han gick ut, men innan han lemnade förstugan vände han sig om, såg henne skarpt i ansigtet och sade: Glöm du inte min ed, vid himlen jag skall glömma den. Dermed lemnade han henne. SJUNDE KAPITLET. Hjertats strid. Enkan mrs William Treherne hade icke utan många svårigheter kunnat besluta sig för att taga sitt residens i Crossley; hon var visserligen vid mannens död beredd att lemna Lawn, men hon hade icke beräknat att behöfva flytta ifrån Milborough. Hon hade hoppats få bo i något mindre hus nära det förra, der hon och hennes döttrar alltid kunde vara till hands att njuta af gästfriheten på Lawn och hvarest hon skulle kunna bibehålla något inflytande öfver dess herre.