Aftonbladet – 2 augusti 1872, sida 2

ilskling, se på mig! Jag har följt och bevakat dig under veckor — jag måste tala vid dig ensam. Du kan inte tala med mig här, John! någon kunde se oss. Hur har du fått reda på mig? Fått reda på dig! Jag skulle hafva funnit dig, om du gömt dig vid verldens yttersta ända. Har du fått mina bref, Nell? Hon förskräcktes öfver den ursinniga ifver, hvarmed han talade. , Hvad för bref? frågade hon undvikande. Brefven som jag skrifvit till dig. Jag visste väl att du aldrig fått dem, sade han nästan jublande. Min älskling! jag måste tala med dig, hvar kan det ske? Jag kan inte, John. Inte här, Inte i dag, du glömmer — — tillade hon med en blick på hans kläder. Kontrasten med hennes eleganta toilett slog honom, Nej, jag är inte klädd att tala med dig, så att någon ser det, du som är så fin. Men hvar skall det ske? Jag är rädd att — — började hon med ingslan. . Jag måste tala med dig, Nell, sade han högt och häftigt, och om du ej skaffar mig tillfälle dertill, så tvingar jag mig in i hu5et. O, gör inte det, Jobn, inföll Helcne, -du skall få råka mig; men gå nu bara. Jag skall bedja miss Plimpton att låta mig å träffa dig, der jag bor — gå nu. Huru underrättar du mig derom ? Jag skrifver: kom och hemta brefvet i ufton, men gå nu...... Jag kommer, lita på det! Men, Nell — ett rd till. Du älskar mig — gör du inte? Han såg henne skarpt i ansigtet, under det an talade, och hon tordes icke säga nej. Älskar du mig? upprepade han vildt,