Aftonbladet – 2 augusti 1872, sida 2

så UGTA I dÄULLLILT VUTDAR BEVIS van AUVLVTENRV ör den skandinaviska rättsutvecklingen. POTSTORRAERASNSEEEA De i går hitkomna utländska tidningarna ysselsätta sig utan undantag i främsta ummet med det nya franska lånet och med etraktelser öfver den storartade framgång, varmed denna operation blifvit krönt. Unler det de franska tidningarna jubla öfver letta nya glänsande bevis på den kredit rankrike åtnjuter i verlden, lägga de tyska idningarna helt oförtäckt i dagen sin harm ;fver den finansiella seger, den hatade motståndaren vunnit. De engelska tidningarna nlåta sig icke änna i några närmare beraktelser öfver resultatet af lånet, men meddela deremot sina läsare telegrammer af lere spalters längd öfver subskriptionen i Paris och befolkningens hållning dervid. Ur ett af dessa omständliga telegram, Daily Telegraphs, meddela vi följande lifliga skildring af situationen i Paris under söndagen eller första teckningsdagen: Regeringen hade anbefalt, att subskriptionslistorna skulle blifva öppna under två dagar, räknadt från denna söndag. Men folkets otålighet lät icke hejda sig, och sedan i går på eftermiddagen började man skocka sig omkring subskriptionsbyråerna. Fördrifna — ja, man kan utan öfverdrift gäga bortsopade — från sina platser af ett häftigt åskregn, som fortfor att rasa öfver Paris i mer än två timmar, kommo skarorna tillbaka i ännu större antal, när luften åter klarnat. De trängdes vid dörrarne, hvilka ännu icke skulle öppnas på femton eller tjugu timmar till kl. 9 denna morgon, efter hvilken tid de ständigt skulle vara öppnade ända till kl. 5 på aftonen. För allmänhetens beqvämlighet voro byråer till mottagande af subskription öppnade för Paris och BSeinedepartementet i finansministeriets Caisse Centrale, i industripalatset på Champs Elyses, i Recette Centrale de la Seine, i Rue Louis le Grand, i mairierna för de tjugtt arrondissementer, i hvilka Paris är indeladt, och ide förnämsta finansiella etablissementen. I departementen voro uppbördsmännen tilltillförordnade såsom agenter och äfvenså i Algeriet. En bland de märkligaste och mest i ögonen fallande bland de scener, till hvilka man i går afton var vitne på många punkter i Paris, der de muntra och lifliga grup: perna af personer, som ville deltaga i sub skriptionen samlat sig, var den anblick, som gafs af den brokiga hop af menniskor af alla klasser och vilkor, som skockat sig tillsammans omkring Industripalatset. Denna byggnad, som kan kallas subskriptionens högqvarter, hade blifvit försedd med en provisorisk men smakfull veranda, afsedd att gifva skydd mot den brännande solhettan. Den var dekorerad med festoner af trefärgade fanor, arrangerade på det mest artistiska sätt. Till detta ställe strömmade, så snart aftonen närmade sig, hundradetals och tusentals parisare, hvaribland en stor del af de industriidkande klasserna. Småningom. spridde sig hopen öfver hela sträckningen af Champs Elysåes och tog i besittning alla stolar, bord, bänkar och stånd, tilldess vid midnatten platsen hade -antagit utseendet af ett stort och oordnadt läger. Män, qvinnor och barn, utan att fråga efter de moln af dam, som uppstego från marken, eller det vatten, som efter regnet droppade från trädens kronor, hade trängt sig tillsammans i de mest olika och ofta fantastiska grupperingar, fördrifvande tiden intill morgonen med skrattande, pratande, skämtande, ätande och sofvande. En ansenlig styrka af sergens de ville hade fått i specielt uppdrag att upprätthålla ordning på denna hufvudsamlingsplats för massorna af subskribenter. Men så mycken godmodighet och god ordning herrskade bland mängden, att ordningsmaktens tjenst knappast, om ens i något fall, behöfde tagas i anspråk. Denna massas sammansättning var för engelska ögon icke så litet anmärkningsvärd och skulle svårligen kunna beskrifvas för Londonbor. Den bestodaf gubbar, ynglingar och gossar, af ålderstigna qvinnor, unga arbeterskor och små flickor. I allmänhet voro de mera respektabelt klädda än som är vanligt inom denna klass i Paris, och man säg icke många blusar bland massan. En enda blick var tillräcklig för att visa, att de nästan utan undantag hörde till den flitiga och sparsamma delen af samhället; och likväl åtnöjde de sig här bland den icke särdeles komfortabla men pittoreska hopen likasom sedermera i queuen att vänta timme efter timme. Militären och polisen voro, ehuru utan att visa den minsta stränghet, ytterst vaksamma, Palatset var praktfullt illumineradt och behagligt dekoreradt, och då ljusskimret från väggar och fönster föll på dess mörka former, var den tafla det företedde underbar och romantisk. Om Thiers, om de olika politiska chefer och partier, som oroa Frankrikes nutid och framtid, ja, till och med om preussarne, som gjort det stora lånet nödvändigt, talades här föga eller intet, I sanning, dessa provisionella republikaners uppmärksamhet var koncentrerad på en speciel punkt af ett omedelbart intresse, som trängde allt annat i bakgrunden — huru de skulle kunna uttänka något slags strategisk manöver, medelst hvilken de kunde tränga in i byggnaden före solnedgångsn nästa dag. Af någon oro kunde man annars icke finna spår nägonstädes; men i palatset skulle en främling, som kommit på platsen utan att veta hvarom det var fråga, ha trott, att folkhopen väntade på öppnandet af dörrarne till någon stor teater. på hvilken ett skåde