Aftonbladet – 2 augusti 1872, sida 2

otsvarande bestämmelser å svensk sida mu ej blifvit utfärdade. Med god grund åberopas i inbjudningen t redömet från Tyskland. Den nu så kraf-lz gt pågående sammansmältningen af de ty-js sa staternas rättsväsende är ej en ny skal else sedan 1866. Ej blott voro omfattande rberedelser dessförinnan undangjorda, utan k betydliga steg tagna på enhetens väg. fen hade ej den tyska rättsvetenskapen så vlåtligt arbetati denna riktning, icke skulle A de oeniga tyska regeringarna och den ; vaga och formalistiska förbundsdagen hafva tträttat mycket före den stora politiska mhvälfningen, ej heller — efter densamma ens den jernarm, som håller det tyska jatsrodret, egt kraft nog att med sädan askhet och konseqvens, som vi nu bevitna,l: enomföra sina planer att bilda ett äfven i iäfskt hänseende helt och likartadt tyskt ke. Bland de redan uppgifna öfverläggningsmnena framhålla vi det, om vi ej misstaga ;s, från norsk sida framstälda om litterär ch artistisk eganderätt. Som bekant, ha forge och Danmark sedan 1866, under vilkor f ömsesidighet, erbjudit eganderätts-skydd ;r svensk litteratur, som nu kan saklöst ftertryckas och öfversättas i grannländerna. venska regeringen har emellertid för ineot ett år sedan afslagit en petition om reiproka bestämmelsers åvägabringande från vensk sida, på det skäl att en sådan åtärd skulle förutsätta grundlagsändring. Vi eklaga denna grundlagstolkning, som förealler oss allt annat än rimlig. Det är sant, tt vår tryckfrihetslag ej förbjuder efterryck af en främmande författares skrifter, nen månne hon derför kan anses tillåta ch hägna en svensk undersåtes olofliga in;repp, medelst eftertryck, i främmande un lersåters eganderätt? Det är också sant, utt tryckfrihetsförordningen utlofvar skydd ör den, som utgifver en öfversättning, så utt denna ej fär strafflöst af annan man ftertryckas; men månne ej det egandevättsskydd, som i detta fall af grundlagen itlofvas, har till förutsättning — en förutsättning, så solklar att den ej i någon lag behöfver nämnas — att först och främst en verklig eganderätt skall finnas till, och månne en sådan någonsin kan uppkomma senom tillämpning af grundsatsen man tayer, eller månne någon svensk lag legariserar den grundsatsen i förhållande till utländingar? Emellertid, tack vare denna grundlagstolkning, är frågan undanskjuten. Derest en ny tryckfrihetslag, ur hvilken alla stadganden om den litterära eganderätten naturligtvis komma att utgå, på sätt konstitutionsutskottet redan ett par gånger föreslagit, skulle vara att motse inom den närmare framtiden, kan den likväl först om fyra år träda i kraft. Då det för öfrigtär ovisst, om ens inom nämnda tid en presslagsreform blir genomförd, synes ej annat återstå, än att tillsvidare — alternativt med ett möjligen blifvande förslag till ny tryckfrihetslag — en detaljändring i den nu gällande föreslås och antages att hvila, hvarigenom regeringen erhåller bemyndigande att till andra länder, som erbjuda reciprocitet, utsträcka det internationella, litterära eganderättsskydd, som bland nutidens civiliserade stater endast Sverige, Finland och Förenta Staterna ännu förvägra. Säkerligen vore det lämpligt, att ett sådant förslag utginge från regeringen sjelf. Bland öfriga saker, som på juristmötet komma under behandling, erinra vi om frågan rörande gift qvinnas eganderätt, hvilken under de sista åren ådragit sig en mer och mer tilltagande uppmärksamhet i vårt land, och äfven föranledt en riksdagens skrifvelse af 17 Maj 1871, med anhållan, att K. M:t ville låta utarbeta förslag till sådan ändring af 8 kap 1 2 Giftermålsbalken, att genom äktenskapsförord må kunna betingas rättighet för hustru att råda öfver sin enskilda egendom. Frågan om sakförarstånd skall förmodligen gifva anledning till yttranden från norsk och dansk sida om önskvärdheten af, att vårt land snart måtte tillegna sig dennainstitution, som riksdagen två gånger, 1860 och 1869, uttalat sig för, men som dess Andra kammare för några månader sedan så plötsligen och oväntadt fann onödig. Att ett bättre ordnande af rättsförhållandena mellan Sverige och Norge, hvilkas otillfredsställande beskaffenhet är bekant — den öfverklagas också starktisenaste femårsberättelsen från ett af de län, som gränsa till Norge, nemligen Elfsborgs — möter ett betydande hinder just i den i Mangelen af en Sagförerstand i Sverige liggende Vanskelighed for Enhver og vel iser for Udlendingen, i at erholde vedbörlig Retsbistand ved de svenske Retter, derför har man dock bevis nog i det faktum, att norska odelsthinget 1857 nära enhälligt, eller mot 8 röster, biföll det konstitutionskomitens afstyrkande utlåtande öfver lagförslaget om svenska och norska domstolsutslags ömsesidiga exigibi litet, hvari anförda omständighet utgjorde ett af hufvudmotiven för afslag. De återstående fyra frågornas, t. ex. om öfverensstämmelse i de mnordiska rikenas vexel-lagstiftning, praktiska vigt faller också i ögonen. Det är sålunda att önska och hoppas, att vårt land måtte blifva någor lunda talrikt representeradt vid detta i sit slag första möte. När man genomgår de till 1866 och 1872 årens nationalekonomiska möten afgifna berättelser och summerar ihop de sedan det första nationalekonomiska mö tet åstadkomna närmanden, skall man co kunna undgå, att vid något eftersinnande erkänna, säväl att frukterna af det sista är tiondets sträfvanden i detta afseende ej ärc obetydliga, som ock att de nämnda mötenas förhandlingar, utom sin omfattande indirekta inflytelse, äfven i flere fall haft en ganska tydlig eller påvislig, omedelbar andel i de vunna resultaten. Af inhindningeng ordalag frampgeår, attäf