Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 3

rum, men inte när du är sjuk och i ditt toilettrum. Verlden dömer härdt, min älskade Frida; den talar omildt om när en ung, vacker man formerar en förtrolig be: bekantskap med en ung vacker qvinna. Han har alltid varit van att ofta gå hit, gade Elfrida. Huru kan jag förekomma det? Säg honom, att hans täta besök störa dina pligter i hemmet och han skall snart inse det förständiga deruti, om han är förständig sjelf, — Du är alldeles för vacker, Frida — det vet du — att vara en sådan mans väninna. — Naturligtvis kan inte du som gift hustru sjelf lida deraf, men tänk på faran för honom. Åh, nonsens! sade Elfrida, någon sådan finnes inte för honom. — Med mycken förvirring framstammade hon sin osanning. — Det är åtminstone risk, att folk komma att tala om er och det skulle naturligtvis harma William ganska mycket, liksom dig sjelf och oss alla. Lyd derföre mitt råd, käraste Frida lilla. — Var så vänlig emot honom du sjelf finner för godt, men låt honom inte komma hit dag efter dag och sitta och sjunga med dig, förspillande sin egen och din tid i overksamhet. — Lofva mig det, Frida. Men Frida ville icke lofva, och det enda resultat Grace fann af sitt så ömt och välvilligt gifna råd var, att systern blef mindre öppenbjertig emot henne än förut. Hon inblandade icke längre George Trehernes namn i sina berättelser om Ariscedwyn och andra platser.