behof, så kan ock tillverkningen uppdrifva: till en bra höjd. Spegla dig, käre läsare, uti denna stor: blanka knif för låramputationer. — Nå, inte behöfver du för det blekna, ej ens af rys ning få gåshud öfver hela kroppen. Häl bredvid står ju en ändamålsenlig apparat för kloroforminandning. Operationerna, äfven de största, kunna ju ske smärtfria, alltse dan den skottske professorn sir James Simpson, för mer än 20 år tillbaka, upptäckte det döfvande inflytandet af kloroformen. — Menniskan är ett förunderligt ting. Icke så? Hon ryser icke för det dödande skjutgeväret eller för en kanon, ja icke en gång för en mitraljös, med hvilken man inom få ögonblick kan döda tusende. Vi sågo ju nyligen en mängd sådana mitraljöser i Petersburg på Nobels stora fabrik nära Samsonska Prospekt. De väckte blott vår nyfikenhet, ingen rysning. Med samma lugn handtera vi också det mest snabbskjutande gevär. Men — vid en amputationsknif rysa vi. Skulle det vara den blankt polerade ytan, som på synnerven gör ett så starkt intryck att det reflekteras på hudnerverna? Ingalunda. Du föreställer dig den ohyggliga skärningen i ett menniskolår. Föreställningen gör ett själsintryck. Det är själsintrycket som gör rysningen och gåshuden efter enahanda grunder som skrapandet med en griffel på skiffertaflan afficierar hörseln — och på den vägen själen, 0. 8. V. Jag ser du blir otålig, käre läsare, att jag här berör frågan om sammanhanget mellan din kropp och din själ. Men — hade du icke den senare, skulle du minsann icke här anstränga den förra. Vi lefva inom mystiska förhållanden. Nå, hvad tror du ej ligger för mystiskt uti dessa elektriska apparater — och hvem vet i denna stund hvad elektricitet är? Har du någonsin läst någon definition öfver det ordet? Du har endast fått reda på att elektricitet framkallas genom vissa åtgärder och arrangementer, företagna af 0ss eller inom den stora naturen. Men hvad elektricitet är, vet man ej. Här äro ganska vackra apparater för galvanism och för induktion, af fabrikör Lindqvist i Stockholm, de enda svenska sakerna inom paviljongen. — — Se här ha vi nu åter vår doktor, som vid dörren uppehållits. Hvad är detta för ett förunderligt instrument inom den elektriska afdelningen? Det är Devilles elektriska kulsökare. Jag vet icke hvad en kulsökare är, än mindre en elektrisk sådan. Med kulsökare menas i allmänhet en större eller mindre sond eller tige, som man med varsamhet inför i skottsårets kanal för att undersöka om någon projektil ligger uti sårkanalens botten. Kirurgen brukade förr till detta ändamål begagna en enkel metallten, hvarmed han sökte känna efter om nå: on projektil kunde påträffas. Att här på ljupet af såret med säkerhet skilja på hårdeten af ett kroppen tillhörande ben och af projektil, hvars form ju kan mycket vara är ofta förtvifladt svårt. Är projekilen af bly, hjelper man sig numera med Nelatons sond, som har i ena ändan en li en oglaserad porslinskula, hvilken vid den nförda sondens kringvridning emot blyproektilen får en blyertsfärgad rand. För säcerhetens skull förnyas nu denna undersöking flera gänger efter hvarandra. Är man m närvaron af en blykula sålunda förvisad, då först göres en utvidgning af sår analen och en kultång införes. Utan den förberedande undersökningen kunde det lätt vända, att man, i stället att med tången ripa kulan, råkade af misstag anfäkta nåson benända, som tillhör kroppen. Besynnerligt, att här icke finnes, ej ens nägon instrumentkista, den Nelatonska culsonden; och jag har hört sägas af läarevänner hemma, att ingen instrumentista i svenska armen får sakna detta intrument. Ni torde kanske ha också mycket annat ättre än vi. Men, doktor, den Devilleska kulsökaren? in elektrisk kulsökare? Jo, mine herrar, saken är högst enkel. Ti se här en dubbel sond eller rättare två ögst fina sonder, sammanhållna med ett, i lektriskt hänseende isolerande ämne. Deag bakre ändar förenas med de särskilda rådarne ifrån ett litet elektriskt batteri. )m nu vid införandet af sonden i sårkana en en bit metall samtidigt träffar de båda rämre ändarne af kulsonden... Jag förstår nu — så uppkommer genom jen metalliska kontakten elektrisk ledning, ch man kan sätta en ringklocka eller den leef:ska hammaren eller något dylikt i röelse och sålunda höra, att en metallbit ligser i såret. Just så. Det är sinnrikt. Instrumentet är en fransk uppfinning, ch detta exemplar är frånskt fabrikat. — — Som herraärne intressera sig för elekricitet vill jag visa er ett annat kuriosum. Kanske denna elektriska borste? Nä, det är en bagatell. Som ni ser äro orsthåren ersatta af korta metalltrådar, vilka, då borsten ställes i förbindelse med n induktionsapparat, uti borstens olika hälfer blifva olika elektriska och sålunda, då len kommer i beröring med huden, å denamma framkalla en mer eller mindre starkt tickande känsla. Hvad var det då, ni ville visa 03s? (Forts.) )