Aftonbladet – 30 juli 1872, sida 3

ger omkring och utväljer sina offer. Allt hvad läkarekonsten kände, hade blifvit för sökt, men förgäfves. Hennes bräcklig: kropp fann efter strid och möda den länge väntade hvilan; och om detta äfven var et oförberedt och hårdt slag för dem, hon lem nade efter sig, så finnes det så många hun drade andra, hvilka liksom dessa, mista sin: kära genom detta Indiens plågoris, hvilket när det slår till, icke lemnar någon tid för tapke och förberedelser och som utan af skedsord, atskedsblickar eller ömma förord nanden med ens löser lifvets alla band oci lemnar de efterlefvande åt sin sorg. Så ha stigt gick äfven Graces moder till sin sista hvila. Man och dotter forskade förgäfves i det kära anletet efter en enda sista igen känningsblick ur det brustna ögat. Tjugofyra timmar efter det Grace lyssnat till modreng aningar om det öde, hon fruktade för det yngsta af gina bard, vår hen nes döda kropp, innesluten i en kista, allt som nu fanns qvar, och påföljande morgon egde Grace icke ens denna att gjuta sina tårar öfver. Nu hvilade den älskade modrens stoft i den främmande jord, som öfverallt lika vänligt mottager alla. Tillrustningarge för afresap påskyndades och månaden derefter voro depå väg till England. En af de första dagarne efter modrens bortgång, då sorgen ännu närmare förenade fader och dotter, meddelade Grace honom Bouglas Camerpns frieri. Lika litet som det ni var tid att görå förberedelser till bröllop, lika litet ville doktor Salisbury genom några invändningar öka sin dotters smärta. Förlofoingen gillades sö till vida, att, om Douglas Cameron följde efter dem till England; och Grace och han då fortfa randg närde samma önskan, doktorn icke ville lägga några hinder i Ra Eklateringen uvpsköts emellrtid, och så begåfvo de sig af under ömsesidiga tårar och försäkringar om trohet; men för Grace, der hon stod på däcket af den hemgåendg ångbåten, kändes det, som hade hennes hjörta Vlifvit styckadt och att, fastän hön dera!