Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 2

farväl till dem. Han for direkt härifrån til stationen. Han hade således tagit afsked af henne sist bland alla — äfven systern inberäk pad — häruti låg ati slags träst. Hon yttrade en undrap, huruvida Agne: ämnade sig till henne på eftermiddagen. Knappast troligt, var mannens svar Hon och tant Ellen hålla naturligtvis ett förskräckligt väsen öfver Georges afress och visa sig säkerligen inte ute på en må nad eller 8öx Veckar.: d Elfrida förundrade sig ingalunda om de hade svårt att trösta sig öfver skilsmessan. Det måste kännas mycket smärtsamt att skiljas vid en sådan broder som George; så god, så uppmärksam, gå fulländad och... Elfrida vågade knappast tänka på hura i alla afseenden utmärkt han föreföll henne. Hon reste sig hastigt från frukostbordet. föregaf illamående och iemnade rummet. Och nu följde en lika lång och tråkig eftermiddag, under hvilken hon satt ensam med sina melankoliska tankar. Ho kände sig nästan glad, när det första gången ringde till middag och tiden var inpe pit kläda sig för den. Viliam Treherne var ytterst noggrann rörande etiketten. Fastän man ch hustru voro på tu man hand, gick dock allt till såsom hade det varit stor bjudning, och när middagen var slut, lemnade hon honom alltid ensam vid sin vinbutelj, i stället för ott med sin stol bredvid hans, sysselsatt med ett handarbete, språka bort en gtund, såsom lyckligare och med sina män mera sympatiserande hustrur skulle göra, hon tillbragte vanligen då en tråkig timma för sig sjelf i förmaket. När hon kom dit in denna eftermiddag, ringde hon genast på kaffet. Vär EM tag in det straxt, Jacob, sade hon till betjekten, jag är trött och vill gå