Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 2

et lån, som Frankrike står i begrepp attlr öra? Siffrorna äro lätt skrifna och lästa, ll en om man vill lära att rätt känna deras lyv etydelse, så måste man gripa till aritmeti-k en. Om vi räkna att det går 46 sovereigns lt å ett skålpund, så kommer detta lån att ill suld väga omkring 1100 tons, och skullejs nan räkna upp summan i kontanta pennin-c sar, och i hvarje sekund räknade ett pundlf terling, så skulle man behöfva fyra år, in-: lan man hunnit räkna upp dem. För attl; ransportera beloppet skulle erfordras tioll ånga jernvägståg, och man skulle på enj: randring kring jordklotet, följande eqvatorn,! cunna lägga två sovereigns för hvarje steg! nan tog, utan att hela summan skulle åtgå. : Den fräga, som härvid helt naturligt fram-: ställer sig, är om det finnes så mycket guld, :; och hur stort det penningbelopp är, som för : ;gonblicket kan fås i Europa? Det har tvål: sänger i nyare tiden gjorts upptäckter,. hvilka plötsligt ökat verldens årliga inkomst af denna dyrbara metall. Amerikas eröfring. var anledningen till den första. Från Inkas och indianfurstarnes grufvor strömmade guldet till Europa. Oaktadt spaniorerna i den nya verlden funno personer, som badade sig i kar af guld och kammade sitt hår med guldkammar, åstadkom likväl den summa, som derigenom kom i rörelsen, icke någon större rubbning i priserna. Humboldt har beräknat, att under de 118 år, som förflutit mellan Haitis upptäckande och den mexikanska revolutionen 1821, har från nya verlden utförts ett metallbelopp, som motsvarar 300 millioner pund sterling. Den summa fransmännen för närvarande vilja låna, utgör sålunda två femtedelar af hela den gamla spanska skattkammarens kapital. Men i Maj månad 1848 hade vår moder jorden åter en gyllene hemlighet att meddela. Hon blottade sina gula skatter i Kalifornien och under den första tiden uppgräfde 5,080 guldgräfvare en million pund sterling ur jorden. San Fransiscos tysta vik uppfylldes af fartyg, och städer reste sig som genom ett trollslag på Kaliforniens jord. Tre år förflöto, och nu tycktes Australien skola blifva ett land af samma underbara karakter. Det höjde sig också från att vara nästan okändt till ett rikt och väl befolkadt land. Sedan denna tid ha från båda halfkloten så stora guldmassor strömmat till Europa, att intresset för fabelns Pactolus måste gå förloradt. Sedan man under ett fjerdedels sekel har gräft guld, skulle man ju tro, att det måste finnas en ofantlig mängd af denna metall. Så är också förhållandet, men det franska lånet tilltvingar sig icke desto mindre mycken respekt inom penningverlden. Statistici beräkna, att Australien under de sista tio åren har lemnat 90 millioner i metall och kontanta penningar, och beräknar man hela utförseln af den ädla metallen allt sedan den dag, då den första lilla guldklimpen fanns, så uppgår den till ett värde af 180 millioner. Den summa, som sedan 1848 hemtats i Kalifornien, anslås till 120 millioner. Totalbeloppet uppgår sålunda till 300 millioner, hvartill man kan lägga ungefär 60 millioner, som de andra guldfälten på jordklotet lemnat under den sista fjerdedelen af ett århundrade. Totalbeloppet blir alltså 360,000,000 pund sterling, och om. denna beräkning är riktig, begär följaktligen Frankrike att få låna en tredjedel af allt det guld, som Australien, Kalifornien och de öfriga grufvorna ha lemnat under ofvannämnde tidrymd. Men dess fordran blir ännu mera förvånande, om man besinnar, att en stor del af detta guld alldeles icke är myntadt, utan användes till prydnader på personer, hus och kläder. Man. har i den vägen kommit så långt, att till och med en Kresus skulle bli afundsjuk och en Midas förvånad. Moltke har enligt La Patrie sändt Thiers ett präktigt inbundet exemplar af sitt arbete om kriget 1870—71 jemte en smickrande skrifvelse. I verkets inledning frikänner Moltke kejsar Napoleon från att vara den egentliga upphofsmannen till kriget och tillskrifver den republikanska oppositionen, alltså den sedermera s. k. Septemberregeringen, största delen af skulden, hvarjemte han förebrår de kejserliga rådgifvarne och generalerna deras stora okunnighet och bristfälliga förberedelser. Af synnerligt intresse äro uppgifterna om den tyska härens mobilisering, hvarom vi förut meddelat åtskilliga uppgifter. På de franska trupper. nas rörelser voro tyskarne på förhand väl förberedda. Med hjelp, säger generalstabsverket, af de i tidningarna nämnda numren på de franska regementena från alla landets trakter och genom jemförelse med deras fredsgarnisoner lyckades det generalstabsmajoren Krause att sammansätta en fransk ordre du bataille, som Sedermera efter krigets början visade sig så fullständigt riktig, att den blott kräfde några obetydliga rättelser. Den 30 Juli om aftonen erhöll tredje armekåren (kronprinsens arm) följande order från hufvudqvarteret: Hans majestät befaller, att den tredje armån, så snart de badensiska och wirtembergska afdelningarna tillstött, rycker fram på den venstra Bhenstranden mot sydost och an: griper fienden, Söder om Fåuterburg slås bro öfver Rhen, hvarigenom Sydtyskland bäst skyddas. Moltke. Fyra dagar derefter började angreppet. Såsom något karakteristiskt kan anföras, att intill den 31 Juli voro kartor öfver 170,000 sektioner af Frankrike och 52,000 sektioner af Vesttyskland utdelade till de tyska truppafdelningarna, under det att de franska officerarne ak blott voro försedda med Bädeers och Murrays resehandböcker öfver Rhentrakterna, Den spanska regeringen lär, enligt ett enskildt telegram från Valladolid af den 21 dennes till Times anse gie hafva unvtäckt