Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 2

senast förflutna månaderna och alla de många behagliga förströelser hon nu skulle komma att sakna, sedan bap icke mera fanns i hen nes närhet, Elfrida hade en tid bortåt lidit af en nä stan oafbruten opasslighet och ehuru hon erhållit medicin deremot, hade hon ej brytt sig om att begagna den, Hon kände sig dessutom icke lycklig, men detta tillskref hon i synnerhet längtan efter Grace, jemte sorgen att så snart hafva blifvit tvingad att lemna föräldrarne. Hon hade ännu myc ket ett Jära, innan hennes ögon kunde sä gas vara öppna, En del af morgonen föråöt under en halfslummer och när hon vaknade upp vid kal lelsen till frukost, var hon blek, matt oc nedstämd, Hennes man hade ett outtömligt förråd af historier att berätta, då han återkom från jernvägsstationen, dit han följt sin kusin George och der dennes nästan oförklarliga munterhet hade försatt alla hans reskamrater i den gladaste stämning. El frida visste nu säkert att han. hade rest; och dock att höra från sin mans läppar, det han hade sett honom sist, förekom henne nästan som ett nytt farväl. Såg du honom verkligen resa ? sade hon, när William slutat sina berättelser. Ja, det gjorde jag visst — och aldrig har jag funnit honom i ett briljantare lynne. Halfva regementet appyagtade honom vid affärden, och han strödde ut penningar ibland dem, som om han varit en lord; Talade han inte. om sin mor eller Agnes innan han reste, frågade Elfrida, och skulle bra gerna velat tillägga: eller om mig?, ty det låg heans egentligen mest an hjertat, men bon gjorde det ej, ö Nej! hvarför skulle han det7frågade William, han hade ju straxt förut sagt