Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 29 Juli. Den franska nationalförsamlingens närvaunde session, som på senaste tiden varit . rik på stormiga uppträden, närmar sig Itt slut. Det stora lånet och antagandet f skatten på råämnen utgöra slutakten. artistriderna börja blifva mattare, emedan ke mera någon fråga af principiel betyelse står på dagordningen, och icke få depuerade af högern lära redan ha lemnat Verailles. Man väntar, att det officiella aflutandet af sessionen skall ega rum om en ecka, och samtidigt härmed skall presidenen afgifva till församlingen sitt budkap, hvari han lofvat uttala sig om den nre situationen. Från några håll påtås, att Thiers skall begagna detta tillfälle ill att bryta med högern genom att öpet pryklamera republiken. Andra tidninsar deremot vilja veta, att Thiers tvärtom kall söka lugna de monarkiskt sinnade gewom att betona församlingens suveränitet ned hänsyn till författningsfrågan. Vare ärmed huru som helst, så mycket är säkert stt slutresultatet af denna session är ett beydligt stigande af Thiers anseende och naktfallkomlighet i ett ögonblick då parien befinna sig i ett tillstånd af utmattning ch till en del upplösning till följd af länge ortsatta men resultatlösa strider. Times correspondent i Paris, som med stor uppnärksamhet följt alla omkastningar och brytningar i Frankrikes politiska lif, jemför till och med i en af sina skrifvelser Thiers med Bismarck både med afseende på hans sträfvande efter autokratisk myndighet och hans slughet i att göra sig till herre öfver partien. Efter att ha skildrat dessa partiers splittring och uraktlåtenhet att fasthålla ett bestämdt program, fortsätter han: Den enda makt, som varit i ständig tillväxt midt under all den lidelsefullhet, svaghet och samvetslöshet, som karakterisera partien, är presidentens. Hvarje seger har förstärkt hans ställning, och erfarenheten har visat, att för hvar gång han fått församlingen att svälja den bittra mixtur, han räckt henne, har hon blifvit så mycket villigare att svälja nästa dosis. Naturligtvis bidrager också den kritiska finansiella ställning, i hvilken landet befinner sig, i hög grad till att stärka Thiers ställning; men just häruti visar han sin talang, i det han använder ett mycket enkelt konstgrepp, som aldrig slår fel. Det består i att gömma en mängd obehagliga frågor till dess en nationel kris inträder, då det skulle vara opatriotiskt att rubba hans planer. I detta ögonblick låter han båda partien drabba tillsammans. Härtill fordras endast ett med slughet framkastadt yttrande, hvarpå striden börjar. När han önskar vensterns understöd kastar han ordet republik åt de radikale, och strax följer honom hela skaran under höga rop hvarthelst han vill föra dem. Om han deremot önskar högerns hjelp framkastar han en välvillig antydning om Bordeauxfördraget, och strax komma de alla likasom kor när de skola mjölkas. Inträffar det någon gång, att detta medel icke hjelper, så skrämmer han dem till lydnad genom att skälla ned dem med besked och hota att afgå.Och hvem vill påstå, att partien förtjena en bättre behandling? Den skicklighet, med hvilken Thiers leder nationalförsamlingen, kan nästan kallas providentiel. Han låter hela församlingen känna sin stora moraliska och intellektuella öfverlägsenhet, men är för öfrigt mycket likgiltig i fråga om arbetsordningens stadganden utan att likväl vilja tillåta att andra öfverträda den. De sista aderton månadernas tilldragelser ha visat, att detta autokratisk-parlamentariska system passar utmärkt väl för de nuvarande franska förhållandena. Det har endasten olägenhet — att det uteslutande beror på en 76-årig mans lifskraft. Thiers har vunnit sina stora resultat genom att vara folkets och församlingens herre, icke deras tjenare; men hvad skall komma, när han är borta? Times specielle korrespondent i Paris berättar att en mängd deputerade af alla färger beslutit att inhemta generalrådens åsigter om landets stämning så väl med afseende på nationalförsamlingen som med afseende på regeringen i dess närvarande form. Den allmänna beskaffenheten af den sålunda inhemtade opinionen skall bestämma det sätt, hvarpå de nämnda deputerade skola uppträda efter feriernas slut. Skulle opinionen hos majoriteten af generalråden vara för upprätthållandet af status quo, lär det vara öfverenskommet att äfven de konservativa deputerade skola understödja förslaget att votera åtskilliga organiska lagar för att reglera utöfvandet af de olika grenarne af statsmakten och för att konsolidera den närvarande ställningen. Franska regeringen lät den 24 dennes genom polisen företaga en visitation i ett hus vid Rue Montmartre, der Peuple Francais, exkejsarens liforgan, haft sin byrå, och hvarvid åtskilliga politiska skrifter, äfvensom en massa bref belades med qvarstad. En person, hvilken under visitationen kom till byrån för att afhemta. skrifter, arresterades. Denna åtgärd kommer icke att blifva enstaka, utan har regeringen för afsigt att på det strängaste låta öfvervaka hela det bonapartistiska partiet. Det påstås att ragsringen eger kännedom om, att bonapartisterne under ferigrna vilja försöka ett coup de main. De skrifter, hvilka sprodos från Peuple Francais forna byrå, voro hufvudsakligen afsedda för armen. Med anledning af det nya franska lå net på tre och en half milliard inne: håller Daily Telegraph några rätt intressanta betraktelser uti en artikel, af hvilken vi återgifva följande: RR RT LSE ER At nn Utan TNE — re