Aftonbladet – 27 juli 1872, sida 3

ELFRIDA ELLEB EÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR?) FLORENCE MARRYAT. Jag förmodar du sjelf stannar hemma i qvälb, tillade Agnes derpå. Ja, det gör jag, ljöd det korta svaret. Det var tydligt att man ej kunde komma ur fläcken med honom, och Agnes uppmanade brodren att de skulle bege sig af. — Han var förvånad att hon hade så brådtom och Elfrida blef stött; — detta till och med på kapten Trehernes sista dag, då de inte Mera skulle få vara tillsammans. När herrarne gått ut passade Agnes på tillfället, skyndade in tillbaka, gaf Eifrida en kyss och försäkrade henne att de bestämdt skulle komma tillbaka på eftermiddagen och då i stället vara tillsammans med henne — en försäkran som betydligt lugnade Elfrida. När George och Agnes sedan gingo vägen hemåt Milborough, hördes de skratta helt ljudeligt — till och med George gjorde det, ehuru detta var hans sista dag i England och han visste att han älskade hopplöst. — Det måtte hafva varit något synnerligen lustigt, som så kunde bringa deras skrattmusklor i verksamhet. Hvad det än var, så kunde Agnes fröjda sig öfver äran att hafva varit den munterhetsväckande parten. Elfrida hvarken gret eller var ond öfver sin missräkning. Hon var så van vid dylika små motgångar, att hon ej kände sig 4) Se A. B. JM 103, 109, 111. 113. 114, 116, 117 119. 120. 199-197, 197—128, 140—144; 146, 148-—-163, 165—167; 169—171