Aftonbladet – 27 juli 1872, sida 3

Bellmansdagen. En anekdot förmäler att en liten flicka på tillfrågan hvilka våra tre största högtider voro, svarat: jul, påsk och första maj. Det är troligt att nämnda flicka var stockholmska, ty ingenstädes i Sverige firas vårens ankomst så allmänt som bär, möjligen med undandag af Upsala, der dock sjelfva vårfesten firas på Valborgsmässo-aftonen. Men lika troligt är också att, om högtidernas antal utsträckts till fyra, hon utan betänkande skulle bland dem inrymt en plats ät Bellmansdagen. Den dagen är nemligen, i likhet med första maj, det stockholmska folklifvets högtidsdag. Ja, han är det till och med i högre grad, ty af det drag af snobbaktighet och flärd, som vanpryder vårfestens i öfrigt så vackra fysiognomi, förnimmes på Bellmansdagen intet. Sommardrägterna äro redan gamla, så att ingen exposition af dem kan komma i fråga; hyrkuskekipagen äro orepresenterade, ty de, som skulle begagna dem äro vid Strömstad eller Särö, eller än bättre vid Karlsbad eller Kreuznach; och de enda mnniformer,