Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 2

tetiro genom Calle Alcala, Puerta del Sol ch Cale Arenal. Då vagnen passelade finans: vinisteriet, möttes den af civilguvernören och ans sekreterare, hvilka voro på väg till Retiro, fter att ha vidtagit nödiga åtgärder för de ungliges eskorterande från trädgården. Så nart de sågo det kungliga åkdonöt, vände de m och följde det, Då man pässeräde Cafö dö uevante, beläget helt nära Caile de Hilerog, fskötos skott från båda sidor af Calle Äve: al på en gång. Blixtsnabbt reste sig geeral Burgos, en mycket storväxt och stark nan, och böjde sig öfver konungen och drottingen, hvilka suto midt emöt honom, för tt skydda dem så godt han kunde. Kontis en satt rak till tecken att han var oskadad. sattma ögonblick afskötos flere skott från ndra ställen på gatan, några af de andre nördarne och andra af den häds polien. I sjelfva verket tyckes ett slags ba: alj ha egt rum längs hela Calle Avenal, lå det kuägliga ekipaget, efter att ha blifrit befriadt från hindret äf ett åkdon, som rar placeradt framför detsamma — med af: igt såsom några påstå — hastigt körde ill palatset. Då man körde in på palatsets borggård, stupade en af de båda hästarne, som fått en kula i bröstet. Under striden nellan polisen och mördarne blef en äf de sistnämnde ihjälskjuten på stället och eri innan svårt sårad, Tre andra häktades, sland hvilka en tyckes ha varit värd på den fvannämnda krogen vid Plaza Mayor. Den skjutnes lik fördes till allmänna sjukhuset. Han tyckes ha varit en man af omkrig 45 I 50 är, men man har ännu icke lyckats igenzänna honom. Då det kungliga paret komnit fram till palatset, drog sig drottningen illbaka på sina rum. Hon visade ett lugn och en sinnesstyrka, ovanliga för hennes köil vid en så uppskakande tilldragelse. Hon ropade till general Rossells: Gud vare lof, att vi äro härl och till en annan, som uttalade sin afsky öfver att sådant kunde hända det ridderliga Spanien, sade hon lIngnt: mördare finnas i alla länder. Konungen stannade uppe långt in på natten, berättade letaljerna af tilldragelsen och mattog lyckönskningar från de tusentals personer, som skyndade till palatset. Ministerkonseljen var samlad till kl. 4 denna morgon. Konungen ville icke uppskjuta sin resa mer än en lag. Han afreser sälunda i morgon kl. 5 . m, Stämningen är mycket upprörd. Calle Avenal har hela dagen varit uppfylld af tusentals menniskor, hvilka upprepa och lyssna till berättelsen om det skamliga dådet och nyfiket betrakta de märken af kulorna, hvilka finnas på fyra olika ställen på gatan. Bland denna mennviskomassa såg jag konungen sjelf kl. 9 denna morgon. Han kom ut till iots för att se märkena, såsom han sade. Det är omöjligt att göra sig en föreställning om den entusiasm, med hvilken han mottogs. Ropen Viva el Rey! hördes länge. 3 Efter nära ett års arbete har den af franska nationalförsamlingen tillsatta kommission, som fått i uppdrag att afgifva ett betänkande om folknndervisningsväsendets ordnande, nu fått sitt förslag till en ny skollag färdigt och förelagt nationalförsamlingen det samma. Kommissionens ordförande har varit den. namnkunnige prelaten, biskop Dupanloup af Orleans, Det nya lagförslaget innehåller icke egentligen en ny undervisningsplan, utan sammanfattar snarare i en förordning de hundratals stadganden, som tid efter annan blifvit utfärdade i Frankrike rörande denna sak. I Juni månad 1871 förelade den nuvarande regeringens undervisningsminister Jules Simon nationalförsamlingen en skollag, och det var närmast för att afgifva betänkande öfver den samma, som nämnda kommission tillsattes. Af de femton deputerade, af hvilka den bestod, röstade tretton mot Simons förslag. Under de tolf månader, arbetet varat, har kommissionen mottagit och läst igenom tusen petitioner från hela Frankrike. I några af dessa begärdes, att folkundervisningen hädanefter skulle blifva obligatorisk och afgiftsfri, likasom den äfven skulle frigöras från presterskapets ledning. I andra begärdes att den skulle blifva obligatorisk och anförtros blott åt lekmän, men att den deremot ieke skulle blifva kostnadsfri. Kort sagdt, dessa tre fordringar blefvo varierade på alla tänkbara sätt i de insända petitionerna. Skollagen, sådan den nu föreligger, innehåller femton paragrafer och är mycket detaljerad. I den första bestämmas undervisningsämnena. Dessa äro: religion, läsning, skrifning, franska språkets elementer, räkning, undervisning om mått och vigt, elementerna af historia och geografi, hvartill i flickskolor kommer sömnad. Till dessa undervisningsämnen kunna enligt en annan paragraf läggas: aritmetik, tillämpad på praktiska arbeten, bokhålleri, de första grunderna af naturalhistoria och naturlära, af geometri, landtmätning samt kartritning, vidare handelsoch manufakturvetenskap och, slutligen sång och gymnastik. En hvar må utöfva en fri lärareverksamhet, det vill säga en verksamhet, som betalas af eleverne och icke af kommunen, då han eller hon kunna förete det af lagen fordrade intyg om moralisk vandel, mogen ålder och duglighet. Hvarje familjfader eller, i händelse af hans död, hvarje familjmoder kan fritt välja hvem han eller hon vill ha till lärare för sina barm. Det är på honom eller henne, säger lagens tredje paragraf, som den moraliska förpligtelsen hvilar och honom eller henne tillkommer rättigheten att uppfostra och undervisa dem sjelf eller genom af honom vald lärare. Folkundervisningen skall vara fri, heter det i lagen, för alla de barn, hvilkas föräldrar icke äro i stånd att betala. Kommunalrålen i städerna och byarne skola afgöra, huruvida barn äro-i stånd att betala eller ej, och . händelse af olik åsigter ädjas till. d