Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 2

Hvad är det för konsert? sade han snäft och tog från Agnes ett program, hvilket han genomögnade. Åh! sådan strunt! detlönar inte mödan att höra, här finnes ju inte en enda operasångares namn. Men de som finnas äro i alla fall utmärkta, svarade Agnes, som aldrig fästade sig vid hans dåliga lynne, om också inte de allra förnämsta — konserten blir säkerligen lyckad. Man har ju hört alla de der sångerna otaliga gånger förut. Nej jag går inte dit, sade han, kastande ifrån sig programmet. Men jag har aldrig hört dem, sade Elfrida skyggt, i det hon tog upp det. Åh! hvad är det för prat — visst har du det, de äro så gamla som gatan. Så förfärligt varmt, som der är, skulle du inte vinna annat med att gå dit, än att du blef sjuk. Dessutom har du inte mått väl under de sista veckorna, kom ihåg det, Och dermed vände han sig utan vidare ceremonier till kapten Treherne och började tala med honom. George hade sutit tyst hela tiden. Han kände vedervilja för Williams utpräglade egoism, men var tillika för mycket grannlaga att någonsin taga hustruns parti emot mannen. Elfrida sade till Agnes ien låg men ovanligt bestämd ten: ; Jag vill:gå, Agnes; bed honom ratt jag får! sHvarföre ber du honom inte sjelf? Hon nästan ryste vid tanken derpå. Nej, nej! bed honom du, söta Agnesl William, sade Agnes, om du sjelf inte är road att gå på denna konsert, så kan du ju i alla fall låta Elfrida följa med oss? Nej, tack skall du ha! svarade han, det är bäst hon stannar hemma — hon mår dessutom inte väl. (Forts.)