Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 2

2. oo a OO OPPTERUSERELIUR UVSLUSATA IIGBUGIGLA tt mexikanska republikens president Beito Juarez till följd af ett slaganfall afidit. Som denne man spelat en mycket vigig roll i vår tids politiska tilldragelser, orde några biografiska notiser om honom cke vara utan intresse för våra läsarö. uarez var född 1809 i provinsen Oaxaca ch af indiansk härkomst. Han hade i sin ingdom många hinder att bekämpa men beegrade dem alla genom sin ihärdighet. Efer att ha afslutat sina juridiska studier, jorde han sig bemärkt såsom en utmärkt dvokat och blef sedermera guvernör i Jaxaca. År 1856 Vlef han representant ör sin provins i kongressen och året lerpå president i högsta domstolen. Samna år antogs en ny, liberal författling. Då kort derefter ett af dessa borserliga krig utbröt, livilka så ofta skacat den mexikanska repubilken, stod Juaez afgjordt på frihetens och författningens ida och bekämpade energiskt det klerikala partiet, som gehom en våldsam kupp sökte ll. sätta sig i besittning af makten, Han blef mu vald till republikens president. Efter utt la besegrat den klerikale motpresidenen Miramon, trädde han i obestridd besittning af styrelsen, genomdref lagar, genom vilka presterskapets inflytande betydligt nskränktes och kyrkogodsen indrogos, och . senomförde flere reformer i frisinnad riktning. Sedan han blifvit återvald till president (den 11 Juli 1861), lyckades det klerikala partiet, som bekant är, att framkalla en utländsk intervention, hvilket ledde tilll upprättandet af en monarki i Mexiko under franska kejsardömets auspicier. För den strid som nu uppstod mellan de främmande våldsinkräktarne och den af dem tillsatte! monarken å ena sidan och det mexikanska folket under Juarez ledning å den andra, ir här ej stället att redogöra. Denna strid och dess slutliga utgång äro säkerligen ännu friskt minne hos våra läsare. När man betänker, hvilken vändning den stora strid mellan slafveri och frihet, som samtidigt utkämpades i Nordamerikas Förenta Stater, hunni få, om icke Napoleon III genom kampen om Mexiko varit förhindrad att intervenera till sydstaternas förmån, samt att det mexikanska företagets misslyckande antagligen varit en af de förberedande orsakernat till det franska kejsardömets fall, kan man icke neka att den man; som genom sin ihärdighet och sin okufliga energi mest bidrog till det mexikanska kejsardömets fall, utöfvat ett ganska betydligt inflytande på verldshändelsernas gång och gjort sig väl förtjent om frihetens och fromåtskridandets sak, Angående mordförsöket mot konungen af Spanien meddelar en korrespondent till Times, i ett bref, dateradt den 19 dennes, följande detaljer: KL. 5 på morgonen i dag var den tid, som blifvit bestämd för konungens mycket omtalade afresa till de norra provinserna. Han skulle begifva till Valladolid, Burgos, Valencia och Santander, uppehålla sig i sistnämnda stad två eller tre veckor och sedan begifva sig till Bilbao, San Sebastian, Pampeluna m. fl. städer, till sjelfva bärden för den carlistiska insurrektionen, som ännu icke är fullkomligt undertryckti dessa nordliga provinser. Under det konungen gjorde denna tur, skulle drottningen och de kungliga barnen begifva sig till Escorial eller La Granja. I går var sålunda sista dagen. de tillbragte tillsammans före en gkilsmessa på minst en månad. De ville åhöra en konsert i fria luften i den sköna trädgården i Buen Retiro, älsklingstillhållet för Madrid-socie teten under de svala aftnar, som följa på den förfärliga hettan om dagarne under denna årstid. På eftermiddagen ankom en hemlig underrättelse till selor Mata, civilguvernören, att aftonen icke skulle gå förbi utan ett försök mot konungens lif. Hvarifrån den kom är i detta ögonblick omöjligt för mig att uppgifva. Några säga, att den gafs genom ett anonymt bref, under det andra säga, att den gafs genom ett muntligt meddelande från en framstående statsman och f. d. minister, som stått i nära förhållande till revolutionen. Vare härmed huru som helst, konungen vari hemlighet underrättad om saken — så har jag hört sägas — men antingen ville han icke tro derpå, eller ville han icke oroa drottningen, ty han icke endast red ut ensam på eftermiddagen, utan han förändrade icke ens sin plan att på aftonen gå på konserten. Oivilguvernören fördubblade de försigtighetsmått, som här pläga vidtagas om aftnarne. Han lät besätta hela vägen från palatset till ofvannämnda trädgård med beväpnad polis, till en stor del civilklädd, och höll noggrann uppsigt öfver de vanliga tillhållen för den konspirerande klassen i Madrid. Enligt sin vana lemnade konungen och drottningen palatset en liten stund före kl. 10 i öppen vagn. De åtföljdes af general Burgos såsom adjutant. Tre andra adjutanter följde efter dem i öppen vagn, men för öfrigt hade de icke någon eskort. De kungliga lemnade trädgården i samma ordning omkring kl. 124, Gatorna voro öfverfylda af menniskor, ty under denna årstid håller man sig i Madrid inne om dagarne och är ute om nätterna. Litet före kl. 12 såg man 12 å 16 karlar af misstänkt utseende rusa ut från en krog vid Plaza Mayor och gå fram till Calle Arenal, der de delade sig i grupper af tre eller fyra och fattade posto på olika punkter på ömse sidor af gatan. Några stodo slutligen i närheten af Plaza Ori: nte, andra i hörnet af Plaza de Prim, Calle de Hileros och Constanillo de los Angelos. En man, uppgifves det, stod vid porten till kyrkan San Gires, under det en annan stälde sig som ett slags skiltvakt vid den punkt, ler Calle Avenal mynnar ut vid Puerta del Sol. De olika grupperna af polisen närmade ig åäesse karlar, men i samma ögonblick