Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 2

skulle mycket saknat honom, ifall han hållit sig undan. Han fann nu ett slags plågsam glädje uti att hans försök, rörande bytet i tjensten, misslyckats, ty det var ju bäst att resa, ja! nödvändigare nu än någonsin; både för henne och honom det nyttigaste. Hon skulle kanske en dag gissa sig till, att han var olycklig och — hvarföre han var det, och detta skulle möjligen göra henne en bitter smärta. Blott hon hade frid, kunde och ville han bära allting ensam, I Canada skulle han arbeta på att glömma henne och skulle det ej lyckas, nåväl! så varar ju lifvet icke evigt. George Trehernes växande passion gaf utveckling åt alla de vackraste sidorna i hans karakter. Det förmildrande inflytande han erfor i sitt bjerta, gjorde honom god och vänlig emot hela sin omgifning. Elfrida stod som sagdt vid sitt förmaksfönster och betraktade fjärilarnes lek mellan blommorna, då George Treherne, åtföljd af sin syster Agnes, kom uppför den finsandade gången. Hon märkte genast vid sitt inträdande Elfridas betryckta utseende. Jag kommer för att fråga dig, Frida, om lu och William hafva last att gå på konserten i afton? Men jag är rädd, att du inte når väll Jo, tack jag mår: alldeles bra, sade Elrida matt, men hennes tyngda ögon och ängsamma steg gäfvo föga trovärdighet åt iennes försäkran, Hvad är det för en konjert? Det är en, som Hammond, musikhandlaen, ger i stora salongen, Du måste komna dit, Frida, och jag är säker, att du gör let, när du får veta, hvilka som skola sjunsa — och nu uppräknade hon nummer: på tskilliga italienska sångare, hvilka Elfrida ör längesedan hade önskat få höra, men