Aftonbladet – 26 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 26 Juli. Ett och annat om och ur femårsberättelserna, I Vi hafva redan tillförene (JV 127) haft anledning att påpeka det anmärkningsvärda förhållandet, ätt konungens befallningshafvande endast undantagsvis i rätt tid uppfylt sitt åliggande, att inom år 1871 till civildepartementet afgifva berättelser om femårs-perioden 1866 —1870. Om, såsom man bör förutsätta, allvarliga påminnelser ej ute: blifvit, är det både förunderligt och beklagligt, att de ej verkat bättre, än att berättelserna för Nyköpings och Vesterås län ännu i denna stund ej kommit statistiska byrån till handa, hvilken har att besörja utgifningen. Utom det dåliga exemplet af högtbetrodde embetsmäns försumlighet, förtjenar här att bemärkas, hurusom tidsutdrägten försvagar intresset för redogörelser, som borde kunna lända till rätt mycken nytta, och särskildt fördröjer utarbetandet och utgifningen af det sammandrag af samtliga berättelser, hvilket är så välkommet för hvar och en, som önskar lära känna vårt lands tillstånd och följa dess utveckling. Intill denna dag hafva nitton berättelser lemnat trycket; sålunda återstå ännu sex. Vi vilja dock ej längre uppskjuta attnågot fästa uppmärksamhet å denna vigtiga källa till kunskap om vårt land och folk, och gå derför att ur de nu tillgängliga redogörelserna anföra ett och annat drag, som både kan vara upplysande i nämda hänseende och tillika lemna någon ledning för omdömet! Ina! KSO kognd fönt förtetätnt bat fll Rlt mA AS SE TS tonk deta fn MR ven om den olika grad af nit och förmåga, hvarmed olika länsstyrelser fullgöra detta sitt. uppdrag. Bland vår officiella statistiks särskilda afdelningar äro några af. ganska ungt datum: några från de sista åren, såsom post och folkskole-statistiken, några äro fyrtio år gamla, såsom handels-, industrioch brottmåls-statistiken. Vår verldsberömda befolknings-statistik går nära ett och ett). fjerdedels sekel tillbaka i tiden (1749); men : de äldsta anorna ega på visst sätt länssty-. relsernas berättelser. Redan för tvåhundratio år sedan påbjöds, att landshöfdingarne skulle afgifva skriftliga embetsberättelser. I något så när sin nuvarande form, såsom till K. M:t afgifna och sedermera offentliggjorda femårs-redogörelser, äro de emellertid blott ett halft århundrade gamla (1821). En ej oväsentlig reform ha de undergått i följd af det 1861 påbjudna nya formulär, hvartill ytterligare kommer den nyttiga anordningen, att K. M:t 1862 uppdrog åt statistiska byrån att utarbeta rikssammandrag, som hittills utkommit för perioderna 1856—1860 samt 1861—1865, och för sista femårsperioden 1866—1870 antagligen är att förvänta inom detta års utgång. Det är ostridigt, att värdet af länsstyrelsernas femårsberättelser öfver hufvud taget är i jemnt stigande. Jemför man de nyaste med deras föregångare för femtio år sedan, ja för blott ett par ärtionden tillbaka, är skilnaden betydlig. Om det är sant, att i den första serien finnes en berättelse, som med rätta blifvit berömd, den år 1822 för Stora Kopparbergs län afgifna (af Hans Järta), så förekomma å andra sidan långt senare berättelser, hvilkas brister till innehåll och form måste förefalla den nutida läsaren alldeles otroliga; ett vådligare officielt pekorale, än den af konungens befallningshafvande i Nyköpings län (grefve G. E. Frölich) för år 1838—1842 afgifna femårsberättelse, torde det blifva svårt att uppleta. Hur betydligt olika värde än må tillerkännas de olika berättelserna inom den allra nyaste följden, kan likväl med fog det allmänna omdöme uttalas, att de utgöra en god källa för kunskap om vårt lands förhållanden, om dess befolknings tillstånd och utveckling i andligt och materielt hänseende. Man kan derför ej annat än önska att alle de, som vederbör, bemöda sig om att låta dessa berättelser också komma till den större allmänhetens kännedom, och detta af dubbel anledning, dels för att sprida ökad kännedom om fosterlandet, dels för att sålunda lifva och utbreda det intresse för statistiska undersökningar, i hvilket den statistiska forskningen har sin bästa bundsförvandt. Hvarje folkskoleeller sockenbibliotek borde ega berättelsen för det respektiva länet äfvensom riks-sammandraget. Vi föreställa oss också, att lokaltidningarna skulle kunna fallständigt meddela berättelserna för hvar sitt län. Det officiella statistiska trycket är numera ej så svåråtkomligt som förr. Att likgiltighet och obenägenhet att tillhandagå landshöfdingeembetena med upplysningar, som för berättelserna erfordras, stun-. dom förekomma hos kommunalmyndigheter: och andra, derpå ha vi nyligen anfört exem-: pel. Vår antydan satt och huru sådana hin-: der förmodligen nästan alltid skulle kunnal öfvervinnas, tro vi oss finna bekräftad af flere berättelser. Om man nemligen får förutsätta, att folkbildningen och allmänandan stå något så när lika högt i landets flesta delar, så kan skilnaden mellan den nog stora torftighet som vissa berättelser förete — t.ex, den för Kristianstads län — och den stora rikhaltigheten i andra, t. ex. den särdeles utmärkta och berömvärda Upsala-berättelsen, svårligen annorlunda förklaras, än attvissa länsstyrelser sökt komma ifrån saken med minsta möjliga besvär, medan åter andra ej skytt någon möda, för att åt redogörelsen skänka all den fullständighet och tillförlitlighet, som insigt och nit kunna åstadkomma. Det nakna meddelandet i den förstnämnda berättelsen, att eders K. M:ts befallningshafvande icke är i tillfälle att lemna någon upplysning i afseende på beloppet af kommunalutskylder, som inom länet utgå, kan icke gerna erkännas för ett bevis vå -omöi