Aftonbladet – 24 juli 1872, sida 2

het och förtjenst, sins emellan jemförda, mt bestämma om deras förslagsrum. Un-go as, om det är lättare för den, som t. ex. bl okunnig i matematik, att bedöma grad-ge ilnaden i skicklighet hos två, tre ellerjvä sre matematici, än att yttra sig om, huru-til da dessa samma personer äro dugliga attlut söta en matematisk professur. Månne för-sis ningen af teologer, medici och jurister med de losofiska fakultetens medlemmar i allmän-pr et innebär någon garanti, att det vid för-jaf agets upprättande i konsistorium, mer änet id kompetenspröfningen i fakulteten, bliröf tt flertal af sakkunnige, som afgör ärendet?) B mm den frågan verkligen skulle besvaras iw kande, då spörjes med skäl, hvarför ejhq fven den vigtiga, förberedande kompetens h rågans afgörande hänvisats till konsisto-st iet, der garantien finnes, i stället för fa-1Z ulteten, der. den — åtminstone när det är al om den filosofiska — oftast ej kan fin-sl as. Men förmodligen skall något hvaf på lvi len förra frågan svara nej, samt medgifva, la tt förslaget i konsistorium har samma två sj lternativ, som kompetensutlåtandet i fakul-lst eten, att nemligen antingen det icke sak-js: cunniga flertalet rättar sig efter, hvad denlu sakkunnige i fakulteten sagt, eller ock deld cke sakkunnige, denna gång blott ännu flere lo oland ett större antal röstande, votera om-jv kull den sakkunnige. Sålunda är detta bu-lv let, om förslags upprättande, det förra likt. a De föreliggande Handlingarna om den ma lv .ematiska professurens i Lund återbesättan-!1 le gifva åtminstone ej vid handen, att aka-k demiska konsistoriet, mer än fakulteten, ut-s sfvat eller varit i tillfälle att utöfva en sjelf-jt ständig och sakkunnig pröfning af de sökandes t skicklighet, Det är ej möjligt att upptäcka, e att filosofiska fakultetens ledamöter, när delvw intogo sina platser i konsistoriet för attll yttra sig om förslagsrummen, voro störrejf matematici, än när de ett par månader förut s i sin fakultet pröfvade kompetensen. Icke lt heller ha vi förmått hos de ärade ledamö-l1 terna från de tre öfriga fakulteternall uppspana något väsentligt tillskott tillf den inom filosofiska fakulteteten af blottli en ledamot representerade sakkunskapen. q Äfven i konsistoriet var det professor1 Möller, som inledde öfverläggningen, vis-li serligen ej denna gång anmodad, såsom i fakulteten, att yttra sig till ledning för ! embetsbröderne, utan efter att han på be-l:; gäran, utom sin vanliga tur, först fätt ordet. Men denna skilnad i protokollets for-. mulering tyckes näppeligen utmärka någon ! skilnad i sak. Det talas visserligen mer il. den större församlingen — konsistoriet — och tänkvärda påminnelser förekomma der äfven, om ej — det vilja vi ej säga — på sidan om saken, dock i, relativt taget, bisaker; men en verklig, sakkunnig granskning af hufvudsaken, de i fråga varande sökandes skicklighet i sitt fack, förekommer här ej heller, utöfver hvad hr Möllers yttrande derom må innehålla. Utgången blef i enlighet med det program, hr Möller i fakulteten angifvit: på förslaget uppfördes hrr v. Zeipel, Dillner, Bäcklund, hvaremot lektor Björling, som af hr Möller förklarats kompetent, men samtlige medsökande underlägsen, blef från förslagsrum utesluten. Det är ju möjligt, och derom kunna vi ej hafva någon mening, att kompetensförklaringen och förslaget utfallit så, som de bort, i enlighet med strängaste rättvisa. Om det förhåller sig på detta sätt, så får man åtminstone derför tacka allt annat, än de gällande bestämmelserna om akademiska lärareembetens tillsättning och de af dem åsyftade garantier för sakkunnig pröfning och rättvis afgörelse. Slumpen har då denna gång varit gynsam; den kan en annan gång visa ett annat lynne. Vi ha, som sagdt, ingen mening om de i denna tvistefråga inblandade aktade mäns vare sig kompetens eller relativa skicklighet, och ämna ej med ett ord ens antyda något ogillande af resultatet, Likväl företer ärendets behandling några egendomligI heter, som falla den icke sakkunnige i ögat på ett sätt, att de ej kunna undgå att tillItvinga sig uppmärksamhet, och hvarom vi våga anse oss tillständigt att yttra ett par lord. Med förbigående af annat, fästa vi ; I rs mm 6 oo Fe FE so Sc oss vid det olika sätt, hvarpå den sakkunnige ledamoten, hr Möller, behandlar å ena lsidan hr Björling, å andra sidan dennes tre medsökande. Om desse senare yttrar sig hr M. kortare och i mera allmänna ordallag; den förres vetenskapliga verksamhet låter underkastas en vida mer genomförd granskning. Till en del, men också blott till en del, må detta förklaras deraf, att hr Björling öfver sitt specimen begärt fakultetens betyg, och att hr M. deri funnit an ledning till en utförlig motivering af sitt omdöme derom — så utförlig, att hr M:s yttrande ensamt i denna del är vida längre, än allt hvad han om samtlige de andra söI kande hade att förmäla — men något af samma synnerliga uppmärksamhet följer äf-I ven, litet oproportionerligt, med i bedöman-Idet af hr Björlings författareskap i öfrigt. -I Detta i fakulteten. Sedermera, i konsistorium, sysselsätter sig hr M, i det ofvan nämnda, förberedande yttrandet, uteslutande med hr Björling, förnämligast i afsigt att visa, att professor Steen i Kjöbenhavn öf. verskattat hr B:s förtjenster; när hr M. sedan, i vederbörlig tur, direkt yttrade sig -lom förslagsrummen, åberopade han blott hvad han förut anfört. Det är möjligt, att vi misstaga oss, men vi kunna ej hjelpa. att detta intresse att åvägabringa en grund: lig utredning af hr Björlings förmåga som vetenskapsman och en säker ledning för andras omdöme derom, synes oss i viss me ning mindre ointresseradt, än det helst borde vara, emedan det så ojemnt fördelar den pröfvande uppmärksamheten mellan, å ense sidan, de tre öfrige sökande och, å andr: sidan, hr B., hvilken derför framstår såson en, trots granskarens anmärkningar, just 2 Bä Ia ramla