Aftonbladet – 24 juli 1872, sida 2

cke undgå att märka förändringen i Johns uppförande; den var en af orsakerna, som lagt henne på sjukbädden och med all sä kerhet den, som främst af alla höll henne ivar derstädes. Som hon nu låg och hade legat dag efter dag utan sysselsättning — hennes fingrar voro för matta att sköta strumpstickorna — hade hon intetannat att söra än tänka på sin son, att eftersinna huru korta och afmätta hans ord nu voro, jemförda med de glada och kärleksfulla, med hvilka han förr spridt ljus i hennes mörker, att undra hvarföre han så ofta var borta, med hvem han tillbragte tiden — och hvad det kunde betyda — att påminna sig hans kärlek för Nell, en kärlek, som han aldrig hade dolt, hvarken för modren heller någon annan; att förundra sig öfver hennes tyst nad och kallsinnighet och att nära nog känna sig böjd att förbanna den dag, då han hade mött henne för att blifva så bedragen. Den arma modren hade isanning tillräck. lig tid att under dessa långa, mörka dagar. af hvilka många timmar kunde förflyta i den mest ostörda tystnad och enslighet, undra hvad hennes son skulle taga sig till, när hon en gång hade lemnat honom och ingen ting vidare band honom vid Chelton Marsh, Skulle han möjligen sörja denna falska qvinna för att få sitt hjerta ännu mera förkrossadt eller skulle han glömma henne och slå sig i ro på sin födelseort, välja någon af byg dens flickor till maka och uppfostra sina barn till fiskare och fiskares hustrur och göra dem till redbara män och qvin nor? Det visste hon icke, men hon tänkte tillbaka på sin egen enda, allt uppoffrande kärlek, som hon hyst för hans fader hvilken, sedan den en gång vissnat, al ingen annan känslans blomma hade blifvit ersatt i hennes hjerta, och hon darrade föl