Aftonbladet – 23 juli 1872, sida 2

de lemnade salongen hade William berätta henne om armbandet, följaktligen kände ho: sig generad. God afton, kapten Treherne, sade hon jag är så glad, att ni kommit tillbaka. Sedan Agnes välkomnat honom, uppstod e1 paus. George visste hvad man nu väntad af honom; brådskande och med mycken för lägenhet tog han fram 6tuiet och sade: William har tillåtit mig, Elfrida, at göra dig en liten present, — Det vore ro ligt, om du gillade mitt val, tillade han läggande 6tuiet i hennes hand, Så vänligt af er, svarade Elfrida för virrad, jag är er mycket förbunden. Hor tycktes icke ämna öppna fodralet. Sådana dumheter, George, sade William tagande det från sin hustru. Sätt det sjel på hennes arm, George, och låt osg se huru det tar sig ut. N George, sålunda uppfordrad, tog ur armbandet och under utrop af förvåning be undran och förtjusning från Agnes, Elfrida och Hö6lene (hvilken senare straxt efter de andra inkommit), knäppte han det på den hvita, vackra armen, hvilken darrade derunder. Det såg präktigt ut med de blixtrande diamanterna och det fina guld. bandet, som lätt slöt sig omkring armen, uvars hvithet derigenom ännu met förhöj des. Elfrida sade endast: Tack! tack! så hjertligt, kapten Treherne. Men William var icke nöjd härmed; så fort armbandet var påsatt, utropade han: Nå, Elfrida; jag anser att du bör gifva 3eorge någonting mer än tack för en så nagnifik present. George, du har mitt fulla illstånd att kyssa henne såsom en stadfä;telse på er slägtskap. Vid detta yttrande ;tadsade han och stod upprätt efter att hafva varit under påsättandet af armbandet kanske mer nedlutad öfver Plfridas arm än