Aftonbladet – 23 juli 1872, sida 2

icke uttalades af presidenten, sväfvade det på hans läppar, och då ögonblicket kommer att agitera denna fråga inför landet, skola vi i Thiers svar till de Meaux finna ett stöd mer för våra åsigter., Då Sigcle skref detta, var dock icke Thiers yttrande i nationalförsamlingen den 18 till förmån för hennes bestånd bekant för tidningen. Under det fransk-tyska krigets gång utnämndes af Gambetta till krigsministeriets delegerade vid östra armen en hr Wieczffinski, som äfven kallade sig de Serres, och till general kaptenen Cremer, hvilken sedan afsattes från sin generalsvärdighet, erbjöds att återgå till sin kaptensgrad, men afslog detta och tog afsked. Dessa begge personer blefvo för längre tid tillbaka arresterade, för det de utan föregående ransakning låtit fusiljera en specerihandlare i Dijon vid namn Arbinet, hvilken misstänktes för att vara i hemligt förstånd med preussarne. Efter det preussarne bemäktigat sig Dijon, rustade de sig i ordning att hålla sig qvar der och göra staden till basis för sina operationer. Deras: första göra blef då att der hopsamla från närmaste trakter massor af lifsförnödenheter o. s. Vv. för sin räkning. Men härigenom hotades staden snart med fullkomlig hungersnöd. Auktoriteterna på platsen anhöllo då hos chefen för de fiendtliga trupperna, general Werder, att staden måtte genom sina handlande tillåtas att anskaffa lifsförnödenheter från andra håll, hvilket generalen också beviljade, dervid hafvande egen fördel i sigte. Bland dem, som skulle proviantera staden, var äfven handlanden Arbinet, hvilken erhöll ett laisser-passer att resa hvart han ville för nämnda ändamål, och han kom och han gick hvart och när han ville. Arbinet var ytterst smickrad öfver sitt preussiska laisser-passer, och på de platser, till hvilka han kom för att göra sina inköp, skröt han öfver att han stod på så förtrolig fot med preussarne, hvilket naturligtvis ådrog honom starka misstankar af hans landsmän, och han dukade också upp historier på cafer och restaurationer om hur han förtjenade vackra penningar på sina inköp. Han visade sig äfven mycket vigtig med att säga, att han kände till åtskilligt rörande preussarnes afsigter, kort sagdt, han pratade så bredvid: munnen, att han en vacker afton i sista dagarne af December 1870 blef arresterad i staden Beaune på befallning af underprefekten. Här hölls han häktad blott några timmar, då från krigsministerns delegerade, hr de Serres, anlände till divisionsgeneralen Cremer följande telegram: Den 27 December arresterades i Beaune specerihandlaren Arbinet, fournisseur och spion åt den fiendtliga styrka, som innehar Dijon. Försäkra er noga om personens identitet och låt fosiljera honom i dag. Så lydde telegrammet, och samma. dag kl. 4 på e. m. lät Cremer, utan att anställa något föregående förhör, fusiljera Arbinet inne på gården till fängelset i Beaune. Saken väckte största uppseende äfven under då varande sorgliga förhållanden, och vid krigets slut vändesig Arbinets enka till myndigheterna med yrkande om straff på dem, som tagit lifvet af hennes make. och beröfvat henne allt stöd. De båda personerna. blefvo, som sagdt, arresterade och inställdes inför krigsrätt i Lyon, der målet förekom den 15 innevarande Juli. De båda anklagade försvaradej sig dermed,-att de bandlat patriotiskt, då de genast skaffade ur verlden en person, som uppenbarligen stod i godt förstånd medlandets fiender, och krigsrätten dömde de anklagade till en månads fängelse derför att de ej iakttagit det i krigslagen föreskrifna uppskofvet, ett dygn, med att fusiljera den som dertill blifvit dömd, utan genast företagit exekutionen. Den nye spanske premierministern Zorillas cirkulär till provinsgnvernörerne i anledning af de förestående valen är ett i många hänseenden märkligt doku: ment, hvarför vi här i korthet meddela dess innehåll. Han inskärper här hos regeringens funktionärer, att valen måste försiggå med den fullständigaste frihet, och att de derföre icke på något sätt få inblanda sig i desamma, utan att de måste absolut afhålla sig från att göra sitt inflytande gällande till förmån för något som helstparti. Han säger, att det icke kommer att. finnas några officiella kandidater, och att det står det! radikala partiets medlemmar fritt att välja kandidater, som vilja understödja regeringen eller icke. Vidare änmärker han, att det är en orubblig grundsats hos det radikala partiet och följaktligen hos den nuvarande regeringen att respektera den allmänna opi; nionen och lyda lagarne, och att, tack vare regeringens moderation och lojalitet, landets allmänna ställning undergått en gynsam förändring under de sista dagarne. De inlividuella rättigheterna och, de, konstitutionella friheterna ha blifvit upprättbållna äfven.i de delar af landet, som blifvit hemsökta af det borgerliga kriget. Rebellionen ,; håller nu på att utslockna i norra delen af andet och är nästan alldeles undertryckt i Datalonien, Hvad den finansiella ställnin.!) sen beträffar, är Zorilla glad öfver att finna! tt Spaniens kredit är på väg att återställas : ch att kapitalet åter börjar tillströmma. än god administration af de allmänna ären-: lena, grundad på en klok hushållning, är! illräcklig för att återgifva finanserna deras ! vanliga resurser. Regeringen anser ögon-! licket vara inne att realisera de stora re-! ormer, som utlofvats af revolutionen. Mi-lt istern uppräknar . dessa reformer, hvilkal: kola utföras genom cortes medverkan. Han : örklarar slutligen, att regeringen föresatt: ig att lösa problemet att identifiera demo-! ratien. med friheten, stabiliteten med fram! tskridandet, monarkien med folket och alla 5 artiers intressen med det fullständigaste l? tnjutande af alla rättigheter, : Den i Tyskland nyligen antagna lagen:! not jesviterne har, såsom man kunde vänta, !!