Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 2

llar af detta ärende meddelat, men i vissa -Jandra delar uppdragit åt hofsamt Stocklännu ej till slutligt afgörande förekommit, -l upplyser justitiedepartementet i December I riksdagens skrifvelse. enstämmigt, att i Åere, ja de flesta delar af vår lagstiftning mer eller mindre genomgriSTOCKHOLM den 22 Juli. Bortglömda frågor. Från alla eller nästan aila håll erkännes pande reformer äro högnödiga. Detta behof gifver sig luft icko blott i pressen och h en massa af motioner vid hvarje riksdag, utan ock, för hvarje riksdagsperiod, i en betydlig mängd af skrifvelser till K. M:t, ! Det bör kanske uttryckligen tilläggas, att: regeringen ej förnekar samma behofs tillhvilar öfver de sålunda onnphörligt å bane bragta lagrefotmerha. Visserligen plägar regeringen ej hafva något emot, snarare med nöje omfatta tillfället att tillsätta komitser för utarbetande af lagförslag, och i det hela torde det kunna sägas, att dessa g Y v k varo och verklighet. Men ett ledsåmt ödälg 1 S 1 t6ers personal varit väl vald, att de arbetat någorlunda raäskt, samt framlagt värdefolla utredningar och användbara förslag. Men vid denna punkt, när de värsta svårigheterna skulle synas öfvervunna, upphör vanligast för lång tid all vidare åtgärd, och den på ett angeläget ärende nedlagda mödan och kostnaden äro ej så sällan i det närmaste förspilda, emedan vederbörande ej kunna komma sig före att, i form al kungliga propositioner, för riksdagen framlägga de sålunda förberedda frågorna. Ett stundom nog långt drifvet undseende förbjuder riksdagen i det längsta att upprepa sina redan gjorda framställningar, man väntar och hoppas, men år efter år förgäfves. Vigkolai: ej nu inlåta oss på undersökning om, hvari: detta uppskofssystem har sin grund. Vanligen plägar anföras, hurusom regeringen är öfverhopad af löpande ärenden och sär-j. skildt att hon är nedtryckt af de många besvärsmålen; men utom det att jäst till lättnad i hennes bestyr med lågreformer de oräkneliga komitterna bekostas, må härvid Jerinras, att en man, som i aderton år varit medlem af statsrådet, tvenne gånger, senast den 10 Februari detta år vid remissdebatten om hr Carlens bekanta motion, offentligen uttalat att afskiljandet af de så mycket öfverklagade besvärsmålen dock ej vore så nödvändigt, som man allmänneligen föreställer sig. Men som sagdt, vi befatta oss ej här med orsakerna; vi endagt konstatera det ostridiga sakförhållandet, att ett förlamande elycksöde merendels sväfvar öfver lagreformerna från den stund, då man gerna ville föreställa sig att det svåraste och hufvudsakligaste arbetet undangjorts. Öm man med denna senfärdighet jemför den raska utvecklingen i vissa oss närbelägna länder särskildt påminna vi om det kraftfulla och snabba lagstiftningsarbetet i nordtyska förbundet eller numer tyska riket — blir förhållandet ännu mera påtagligt. Äfven när en lagreform är af den mera enkla beskaffenhet, att man icke behöfver anhålla om en komit6, utan riksdagen sjelf med ufsigt till framgång kan gripå sig an med framläggande af ett fullfärdigt förslag, och när det borde kunna förutsättas, att K. M:t ej ogerna skulle vilja med sin blotta sanktion främja en önskvärd. förändring, kommer stundom ett oväntadt hinder, såsom ett åskslag från klar himmel, emellan, Så har skett med det famösa förslaget om upphäfvande af 2, 5—6 Giftermålsbalken. Tre gånger hade riksdagen härom fattat beslut, och dess förslag hvarje gång förordats af högsta domstolen. När omsider regeringen sjelf ville göra ett bätire förslag, vann detta icke högsta domstolens förord, men den omständigheten befanns ej hinderderlig för framläggande af ett förslag, som hade sin höga källa i justitiedepartementet, ej ett simpelt upphof från riksdagens lagutskott, och riksdagen, mindre böjd för rätthafveri, biföll det under sin senaste sammanvaro. Emellertid växer de till regeringen hänskjutna frågornas sväfvande skuld till ett så betänkligt omfång, att en del at dem synas stå i fara att rent glömmas bort. Det är rätt lyckligt att man, på grund af föreskrift i instruktionen för riksdagens ju stiticsombudsman, såsom bilaga till dennes ärliga embetsberättelse erhåller en förteckning å alla dessa ärenden, som vackla mellan lif och död, tyvärr med påtagligt öfvervägande lutning åt det senare hället. Det kunde vara frestande att aftrycka, i dess helhet, den till sista riksdagen afgifna katalogen; men då vi för tillfället ej kunna för sådant ändamål förfoga öfver ett tryckarks utrymme, skola vi nöja oss med att anföra ett mindre antal exempel. Det torde kanske låta otroligt, men är icke dess mindre sant, att justitieombudsmannens ofvan nämnda historik år 1872 går tillbaka ända till 1851. Från sist anförda år daterar sig rikets ständers skrifvelse om åtgärder för en förbättrad själavård i hufvudstaden. Vi böra ej underlåta att här anteckna att, sedan K. M:t 1865 i vissa deholms stads konsistorium att, efter infor drande af de större församlingarnas yttranden, afgifva berättelse om de åtgärder, som vidtagas, samt inkomma med hemställan rörande sådana frågor, som utgöra föremål för K. M:ts pröfning, hade Stockholms stads konsistorium, efter sex års betänketid, ännu icke, då justitieombudsmannen afgaf sin sista berättelse, orkat med att afgifva Bådant yttrande,. I början af år 1858 afläto rikets ständer skrifvelse rörande lag till ordnande af notarii publici-befattningar. Ärendet har nn — a FET TTT TTT Tr RR VTT RT TT 7 EA TTR TKR 7708 TAR TN NTE TTT VT 1871, nära fjorton år efter mottagandet af