Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 2

förklarade, att det ej lät sig göra. Några ord vid afskedet från Agnes gjorde henne glad och lycklig för många dagar, de lydde blott: t Jag tittar in hos mamma, Agnes, har du något ärende till henne? När skall jag säga att du kommer hem? Till Elfrida sade ban, varmt slutande hennes hand i sin: Gud välsigne er! Jag hoppas, när ni behöfver en vän, att ni måtte finna en sådan, som ni varit för mig. Hans, önskan nästan liknande en bön, blef i en framtid uppfylld, ty Elfrida egde verkligen i nödens stund samme vän till sitt bistånd, som hon hade uppkallat till hans — nemligen det egna klara medvetandet om rätt och orätt. Mrs Henry Treherne satt ensam i sitt lilla förmak på Sorel Cottage, då sonen inträdde och direkt gick fram och kysste henne. Att säga det hon blef förvånad är för litet. Hon blef fullkomligt konsternerad öfver denna tilldragelse. Det var första gången under sin lefnad, han tagit första steget till förlikning. Hon såg blek och medtagen ut efter deras skilsmässa — osämjan hade legat henne tungt på sinnet men det oaktadt ämnade hon ingalunda vara den, som bilade tvisten. Mellan sådana naturer äro några få ord en tillräcklig förklaring. George Trehernes hela syfte härvidlag var att tillfredsställa sin systers åstundan och visa Elfrida, att han var hennes vänskap värdig — ädlare voro ej bevekelsegrunderna för hans handling och han erkände det villigt. God dag mamma! hur står det till? sade han helsande på henne. Jag förmodar, mamma blir förvånad att se mig här efter vårt sista samtal; men då jag hvilken dag som helst kan få mina order på Canada, tyv