Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 2

ammankomster för att öfverlägga ors situa3onen. Den konservativa majoriteten lär rafvå beslutit att icke samtycka till, att församlingen behandlar frågan om något för;roendevotum till Thiers. Dock synes det svifvelaktigt, huruvida denna plan kan lyckas. Enligt telegrammet af den 19 framhöll Thiers ånyo, att bristen uppgick till 200 millioner och Icke, som utskottet påstod, till 135 millioner. Han tillade, att jemnvigten i budgeten borde hvila på en fast basis, och begärde i följd häraf, att försarligen omedelbart skulle behandla frågan om råämnebeskattningen. Derpå ingick församlingen. För öfrigt synes Thiers genom lugnande ord sökt försätta högern i en försonligare stämning. Han talade nemligen om försämlingens fosterlandskärlek och förklarade uttryckligen, att regeringen är fjerran från de radikalas plan att vilja upplösa församlingen, hvilket yttrande mottogs med lifligt bifall från högern, Enligt ett i gär ingånget telegram uppträdde Thiers i nationalförsamlingens möte den 20 dennes åter till förmån för råämnesskatten. Såsom en kompromiss förklarade han sig vilja antaga 93 millioner, som var den summa, hvartill tariffkomiten anslagit beskattnigen å råämnen. På det att den gynnade industrien ej skulle ruineras, borde skatten på handelstransaktioner endast utgöra 28 millioner. Nationalförsamlingen beslöt med 346 röster mot 248 ätt diskutera åtskilliga artiklar i lagen om beskattning på råämnen samt behandlade dervid successivt 48 artiklar af lagen. Vid nationalförsamlingens sammanträde den 16 dennes förevar amnestifrågan. Det utskott, som blifvit tillsatt för att pröfva denna fråga, har i sitt betänkande afstyrkt alla förslag till vare sig partiel eller fullständig amnesti för kommunfångarne, Louis Blanc yrkade, att i fråga varande förslag genast skulle pröfvas af för samlingen och betonade att en försonande politik nu icke längre vore farlig. Thiers åter yttrade, att ögonblicket att utöfva mildhet först då är inne, när rättvisan utfört sitt verk, Detta verk närmade sig sin fullbordan, men var ännu icke afslutadt. Församlingen förkastade Lonis Blancs förslag joch gessionen afslöts. De konservativa partien i Sparien ha utfärdat ett msnifest, som är undertecknadt af 30 de mest framstående partiledarne, hvilka nästan alla varit medlemmar af föreående ministerer. Bland dessa befinna sig Herrano, Topete, Sagasta, de Blas, Groizard, Candau, Rios Rosas m. fl., och de uttala sig i starka ordalag mot kammarens upplösning och protestera mot den af Zorilla följda poHtiken. Då valstriden, säger manifestet vidare, ieke eger rum under normala förhållanden, kunna partien icke deltaga i den som sådan. De skola emellertid icke heller afbålla sig från att rösta, men öfverlemna till komitgerna att afgöra, om valmännen ha tillräckligt fria händer för att med utsigt till et lycklig utgång kunna deltaga i valen. Hvarje kompromiss afvisas högtidligen. De förenade partien hafva antagit namnet det konstitutionella partiet. Tidningen Naziones meddelanden om, att konung Amadeo tänker på att abdikera, motsägas af en halfofficiel underrättelse från Italien, att konung Amadeo teiegraferat till sin för der, att han vore färdig att försvara sin krona, hvarpå Vietor Emanuel svarat, att han lyckönskade sin son till att hafva fattat ett beslut, som anstod en furste af huset Savoyen. Emellertid fortfar guerillakriget i norra delen af landet. Från Catalonien talas om dagliga små drabbningar, hvari ett par personer dödats och ett liknande antal sårats; i de baskiska provinserna har geIneral Moriones förlängt tiden för vapennedläggningen och amnestien med tre dagar; i Arragonien tyckes det vara lugnt, fastäm man kan se, att don Carlos ännu hyser förThoppningar om denna provins, i det han nylligen utnämnt Gamundi till öfvergeneral för hären i denna del af sitt rike. Kriget kan emellertid blifva långvarigt, ty då reTbellern genom utpressningar, misshandlinI gar, hotelser, ja till och med exekutioner I hafva injagat skräck hos landtbefolkninge n, Iskall det blifva mycket svårt för de förfölljande trupperna att skaffa sig pålitliga unI derrättelser. I Såsom vi förut omnämnt ha de preussiIska krigsskeppen Vineta och Gazelle hotat latt bombardera Port au Prince på Haiti loch tvungit regeringen att betala 3000 pund sterling i skadeersättning till dervarande tyska köpmän. I denna sak meddelar en i I Kingston (Jamaica) utkommande tidning The Gleaner följande närmare meddelande? l;Den 11 Juni i daggryningen visade sig lde tyska krigsskeppen Gazelle och Vineta H bugten och kastade ankar. Man erfor I snart, att deras afsigt var att tilltvinga sig I betalning för vissa fordringar, som tyska . medborgare tro sig ha på republiken. Kl. 19 sände eskaderchefen kapten Baseh en skrifvelse till utrikesministern, i hvilken han i kejsarens af Tyskland naren begärde latt de 3000 punden före solens nedgång I skulle vara betalta till honom; erhölle han lintet svar, skulle han vidtaga sådana åtgärIder, som han ansåge lämpliga. På efter-I middagen kl. 5, sedan ett utomordentligt Imöte i nationalförsamlingen blifvit hållet, lafgick ett svar till kapten Basch, i hvilket utrikesministern framhöll, att de tyska köpmännens fordringar blifvit undersökta af len komit6, och att resultatet af denna undersökning blifvit förelagdt den tyske konIsuln. Brefvet slutade med att beklaga, att kaptenen funnit det lämpligt att ikläda sitt I yrkande på skadeersättningen formen af ett lultimatum, samt uttalade den förhoppningen att saken i godo skulle kunna blifva bilagd. Genast efter mottagandet af denna skrifvelse ångade de tyska krigsskeppen ut till