Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 2

hvad till tjensten hörde åtnjöt han fullständigt äfven den senare. Kapten Treherne hade alltid stått mycket högt i hans aktning och vänskap. Jag hoppas, det inte är någonting ledsamt, Treherne, som bragt er hit före permissionens slut? Vi väntade inte att få se er förr än den var ute. Det är inte något så särdeles vigtigt, öfverste, åtminstone inte för någon annan än mig sjelf. Jag önskar att komma ifrån Canada-resan, det är alltsammans. Öfverste Rawlins lade från sig sin cigarr af ren förvåniag. Det är alltsammans! Hvad i all verlden har fört er på sådana tankar, Treherne? För en månad sedan var ni ju alldeles i ångest att få komma härifrån. Ja, det vet jag nog, och jag skulle väl inte för egen del hafva något emot Canada nu heller; men min onkel, mr Treherne, är mycket obenägen för denna resa och — och — han har så enträget bedt mig ge den planen på båten och — och — han är en gammal, skröplig man — sir. Det var en lycka för George, att han hade sin cigarr, ur hvilken han drog några djupa bloss för att ifylla de många pauser, som uppstodo under hans osammanhängande yttranden; de gjorde det också bättre än hvad mina stackars tankstreck kunna ge begrepp om. Det var mycket ledsamt, Treherne, att ni inte förr tänkt härpå. Er ansökan har varit inne någon tid, och på er egen begäran skref jag och yrkade, att ni skulle få pdra ordros så fort eom möjligt. Jag har väntat telegram från krigsministeriet alla lagar, och det förundrar mig, att sådant inte inau ankommit.