Aftonbladet – 22 juli 1872, sida 2

honom, då lär man väl inte se skymten a dem mer i qväll Charles Digby var naturligtvis förtjust at återse George, hvilken visserligen icke va rosen sjelf, men dock hade varit nära den och George meddelade honom allt rörande Agnes, framförde hennes helsningar och be rättade i uppmuntrande ordalag, hvad son kunde intressera vännen att få höra. Efte middagen ville kamraterna taga honom met sig i biljardrummet, men George vägrade bestämdt. Jag kan inte, så gerna jag ville, min: hedersvänner, Jag har några ord att sägs öfversten, några ord att tala med Digby och slutligen några ord att tala med mir säng, ty jag skall resa tillbaka med morgontåget. Ni måste derför ursäkta mig för denna gång. Herr öfverste! skulle det besvära er att gifva mig nägra minu ters enskildt samtal. Inte det minsta, Treherne. Kanske n vill stiga in i mitt rökrum, så kunna vi få språka, vid våra cigarrer. Han gick före in till sig. Jag går sedan direkt till dig, Digby! sade George, följande öfversten. Öfverste Rawlins var en mycket ung man; betraktad som öfverste för Milboroughb-bri gaden. Han hade haft tur, tidigt fått vara med i en af dessa blodiga campagner, der nio stupa af tio, och då skurit rika lagrar på tapperhetens fält. Han var nu 35 år, såg ut att vara 30 och föreföll i våren och tänkesätt mycket yngre än Treherne, Så till vida var det en fördel för henom att vara ung, att han nu tillvann sig subordinerande kamraters förtroende, der en gammal man blott skulle haft deras respekt — i allt