Aftonbladet – 19 juli 1872, sida 2

och sina närmaste, ämnade pröfva sin lycka i ett annat land, träda ut bland idel främ: lingar, och detta allt utan att medföra mo drens välsignelse eller frid mellan dem. Hon bad dagligen till Gud, att om hon icke egde makt att bringa hans sinne till försonlighet. innan han lemnade Englond, försynen skulle genom något eller någon föra honom på den rätta stråten och sända mildhetihans stoltå sinne; hennes böner blefvo hörda, ehuruiicke genom de medel bon hade väntat. En morgon några dagar efter i föregående kapitel anförda händelser satt Agnes i salongen med sin bror och Elfrida. Det var straxt efter frukosten, men kapten Treherne syntes icke alls benägen att, oaktadt det vackra vädret, företogs någon vandring. Kaninjagten hade förlorat sitt behag, men musikens var i tilltagande. Mycket hade blifvit-gjordt i den genren under-de senaste veckorna. Morgon efter morgon ljöd ackompanegmentet till sånger, utförda af Elfrida och George, eller båda tillsammans, ty de hade börjat inöfva duetter. Icke derför att lektionerna voro så särdeles lärorika. När sångläraren är en officer vid hennes majestäts arm6 under 30 år och eleven en mycket ung och mycket vacker lady, så fruktar jag, att kritiken icke alltid blir som den bör vara, men -loforden deremot så frikostigt gifvas, att eleven får rättighet anse mästerskapet hunnet, långt innan en allvarlig sträfvan derefter ens är börjad. Dessutom, då lärare och lärjunge prata halfva tiden, stanna midt i ett stycke för att diskutera betydelsen af orden i sången och beklaga de arma varelser, som betvifla existensen af en platonisk kärlek, så flyger tiden sin kos utan att derför medföra den, utveckling i talangen, som så många timmar borde bibringat. Denna morgon gingo