Aftonbladet – 18 juli 1872, sida 3

förväntan, Engelska penningar tagas visserligen, dock ingalunda öfverallt, och der le tagas, afdrages å hvarje sbilling omkring 2 pence; de amerikanska penningarne tagas I allmänhet alldeles icke utom å vexelkontor, der de betalas med 83, högst 85 proc. och de franska mynten voro ingalunda bättre noterade — eller begärligare. Canadian money hette det öfverallt, der man skulle betala något. Det är visserligen antagligt att vid stora liqvider på kontor elleri banker en rimlig reduktion å främmande goda mynt eger rum, men icke i den dagliga nindre omsättningen man och man emellan. Af svenskar finnes endast ett fåtal i Canada; jag hade således intet der att taga reda på, hvarför jag, sedan jag aflagt ett oesök hos vår dervarande konsul, baron Falkenberg, utan afsaknad lemnade Quebec ör att företaga den tre dygns långa resan ill Chicago och derifrån till S:t Paul, der ag sedan gårdagen lyckligen befinner mig. Rörande våra i Chicago bosatte landsmäns ställning — der finnes omkring 20,000 — skall ag på min återresa till Europa, då jag åter ommer att besöka denna stad,lemna några 1itförligare upplysningar; för närvarande oncentrerar sig allt mitt intreske kring S:t Paul, den vackra och af svenskar rikt beolkade hufvudstaden i Minnesota, en af de merikanska stater, som den svenske utvanIraren med förkärlek synes hafva omfattat. Jag blifver satt i tillfälle att i mitt nästa ref lemna de mest intressanta upplysninsar rörande våra landsmäns ställning i denna tat, hvars bebyggare ännu veta att på det nest förekommande sätt häfda den gamla eprisade svenska gästvänligheten,