Aftonbladet – 17 juli 1872, sida 3

da nade haft -rnanadet. (Insändt.) Leonhard: Fredrik Rääf. I Aftonbladet, n:r 149; finnes införd e uppsats om den nyligen aflidne kammar junkaren Leonh. Fr. Rääf. I denna uprp sats, hvilken också aldrig utgifvits för ce nekrolog eller någon utförlig skildring a den åflidne, finnas åtskilliga smärre miss tag, hvilka påtagligen icke härflyta frå någon ensidig eller fördomsfull uppfattnin; af-uppsatsens författare. Att icke oväsent liga läckor i lefgadsteckningen finnas, ä också naturligt. Ins., som anser den hädan gångne i.alla hänseenden förtjent af en nog grann och fuallständigare skildring, mel sjelf till åstadkommande af en dylik hvar ken har erforderlig tid eller nödigt mate rial, har dock ansett sig kunna och bör lemna några spridda bidrag till en blifvan de utförligare skildring. Och då ins., a Aftonbladets redan meddelade artikel, fun nit att redaktionew ej blott ansett R. för tjent af mer än vanlig uppmärksamhet utan äfven velat teckna honom så opartisk: som det från ed ärlig motståndare i sak varit :möjligt samt R. otyvifvelaktigt vari en af vår tids mest märkliga och intres santa personligheter, har ins. ej tvekat att till Aftonbladet insända de anteckningar han gjort. Särskilda omständigheter vålla emellertid att dessa bidrag blifvå mera fapsodiska och mindre fullständiga än de kunnat blifva, om ins, för deras nedskrifvande kunnat beqvämligen anlita andra källor; än sitt eget minne. Men äfven i detta torftiga skick torde de kunna blifva af någon användbar. het för en blifvande biograf. ja Förf. i Aftonbladet har ansett svårt att bestämma till hvilket tidehvarf Rääfs karakter och hållning närmast svarade. Ins. vore färdig påstå att R. på långt när icke var så forn-götisk som man gemenligen antager. Såväl i sin lifsuppfattning som i sitt skrift ställeri och sin forskning har han. alltid förefallit ins., såsom med förkärlek omfat: tande medeltiden och dennas traditioner; ochi hela sitt uppträdande erinrade han mera om en. af medeltidens storsinte, allvarlige och värdige feodal-herrar, än om den gamle odalmannen. I. sin historieforsk ning kom han väl ock knappast:öfyver -medeltiden, men var äfven i och för denna period. så mycket grundligare... Men orätt vore att tro Rääf hafva saknat allt sinne för nyare tiders uppfinningar och framsteg, all förmåga att uppskatta alla en nyare tids företräden framför förgångna tider. Visserligen var han icke fiken på nytt, icke benägen att genast antaga allt nytt såsom godt; ja, han var i hög grad misstänksam mot allt nyhetsmakeri. Men småningom kunde äfven hans fördomar i denna riktning besegras; och -äfven-der han såsom det tycktes halft på skämt vidhöll äldre yttranden af förkastelse, kunde han i handling visa att han ändrat mening, Sålunda påminner sig ins, vid sidan af R:s något årtionde förut gjorda utfall mot ångbåtar; hurusom R. i ett bref från 1859 eller 1860 för honom bland annat omtalade att man nu hunnit så längt.i hans bygd, att en ångbåt befor Sommen: Detta omtalades visserligen i en halft beslöjad ironisk form, men dock så att deri omisskänneligen-spårades ett. erkännande att det nya kunde vara godt, ja, en half antydning att, i händelse af ett sommarbesök i hans hem, en gemensam utfärd på Sommen, med honom till cicerone, kun nat anses sannolik. I Götiska förbundet intog Rääf n:r 15, med bibehållande af sitt gamla slägtnamn Refr: Förbundets egentliga stiftare, frih, J. Adlerbeth, var en af R:s närmaste vänner; och R. hade på förbundets stiftelse och atveckling, såväl omedelbart som ännu mera medelbart, vida större inflytelse än man i allmänhet vet eller antager. När engång den mångåriga brefvexlingen mellan de båda vännerna R. och Adlerbeth, nu förvarad i Upsala. universitets. bibliotek, blir tillgänglig för framtida forskare, så skall man säs kert i månget af -de talrika brefven finna många och goda bidrag till den tidens inre historia i allmänhet och till förbundets isynnerhet, om äfven dessa bidrag och antydnidgar alltid måste användas med kritisk varsamhet. Begge vännerna voro hedersmän, men hvar för sig alltför starkt utpräglad i en viss riktning, för att, äfven med bästa vilja, kunna vara follt oväldiga i sina omdömen. Förf.-i Aftonbladet har, om ej uttryckligen angifvit, så likväl antydt, att R. skulle hafva bivistat alla svenska riksdagar efter 1809 intill år 1851. Så var dock: ej förhål landet, R. bivistade riksdagarne 1809—10, 1840—41, 1844, 1847—48, 1850—51. Vid den första af dessa var han ledamot af ex: peditions-utskottet, ej konstitutions-utskottot. 1) 1) Denna vår anmärkta felaktiga uppgift var Os hemtad urSvenska ädelns ättarta af. Ånren Ånn af mädalktlianen — I