Aftonbladet – 16 juli 1872, sida 2

rymningen af de båda vestligaste departe-T enten, Marne och Haute-Marne. Någralm puterade från de öfriga ockuperade de-lti urtementen hafva meddelat sina valmän,lsge t de haft ett längre samtal med Thiers,lg; m har försäkrat dem om, att utrymningen le; ulle vara verkställd senast den 1 Marslyp; 374, Thiers och Goulard skola äfven, enfc gt ett telegram till Times, hafva meddelat 1; tskottet, att omkostnaderna för lånet skulle ppgå till omkring 200 millioner, samt: att tbetalningen af den första milliarden icke kall ske, förrän det nya lånet är betäckt.d )å Thiers emellertid bestämt den 10 Augu-e ti till betalningstermin, slutar man, att!) an på allt sätt vill påskynda både natiop alförsamlingens ferier och utbjudandet af et nya lånet. Flera bonapartistiska tidningar ha på sita tiden haft att berätta om upprepade atentat mot soldater i åtskilliga qvarter af Paris. Detta gaf den 10 dennes anledning ill en interpellation vid det parisiska muicipalrådets sammanträde. Polisprefekten Renault svarade, att tidningarnas berätteler dels voro öfverdrifna, dels ogrundade. 5edermera har dock polisprefekten i en krifvelse till Gambettas tidning Republique, rancaise funnit sig nödsakad att icke obe-l( ydligt modifiera sina yttranden för attickel!l olifva missförstådd af de radikala tidnin-:! sarna. Han anmärker i sitt bref, att till-l: ståndet i Paris åtminstone icke blifvit värrel. in förut, men att förnärmelser i ord mot militären jemförelsevis ofta förekomma. Han : tillägger: Jag hoppas och tror, att Parisl snart skall blifva moraliskt pacificeradt, lika. som det redan är det i materielt hänseende; men jag skulle icke hålla mig till sanningen. om jag påstode att detta mål redan är uppnådt. De radikala tidningar, som agitera för nationalförsamlingens förflyttande till Paris, äro naturligtvis mycket missnöjda med detta uttalande från polisprefektens sida. För öfrigt sägas de förnärmelser, för hvilka soldaterne i Paris företrädesvis äro utsatte, hufvudsakligen bestå deruti, att man ropar efter dem: capitulard, en häntydning på Paris kapitulation i Januari 1871. Såsom bekant är, gick på sin tid det ryktet att Bismarck fört hemliga underhandlingar med kommunen i Paris samt att han åtminstone för en tid icke ogerna såg den kritiska ställning, i hvilken kommunupproret försatt regeringen i Versailles. Den bekante kommunchefen, general Cluseret, berör i sin nyligen utgifna skrift om fenia. nismen äfven denna punkt. Han säger: Kommunen kunde omöjligen segra, så vida icke furst Bismarck ville gifva oss det materiella bistånd han hade lofvat oss. Den tyske rikskansleren höll emellertid icke sitt ord, och jag insåg då snart att kommunens sak var förlorad. För min egen del begärde jag endast-ett säkerhetskort för att draga mig ufidan både de ursinnige regenterne i Hötel de Ville och Versaillesrege ringens hämnd. För öfrigt talar Cluseret med ganska liten aktning om sina vänner i kommunen. Han kallar dem idioter allesammans och den franska sektionen af Internationale för en samling af banditer och fyllbultar. it 20 LIA RA Den italienska regeringen tyckes vänta, att de klerikale efter den uppmaning, som påfven ställt till dem, med den största ifver skola komma att deltaga i valen. Ministerpresidenten Lanza har derför uti ett cirkulär till prefekterne ifrigt uppmanat dem att vaka öfver, att mairerne sörja för, att de liberale valmänen inskrifvas på listorna och icke hålla sig borta från valförrättningen. Det är en fosterländsk pligt, heter deti cirkuläret, att bekämpa det ultramontana partiets frihetsflendtliga och antinationella afsigter med lagens vapen, och det så mycket mera som detta parti icke har något annat syftemål än återvinnandet af den verldsliga makten. Valen till ungerska underhuset, hvilka fortgått i fyra veckor, äro nu afslutade. Man känner resultatet af 356 val, och af de nye deputerade höra 225 till Deakpartiet och reformpartiet, 96 till venstra centern och 35 till yttersta venstern. Sedan början af valen ha Deakoch reformpartiet vunnit 51 valdistrikt och på den andra förlorat 26, således vunnit en tillväxt af 25 röster, hvilka undandragits oppositionen; venstra centern har förlorat 15 och yttersta venstern 19 röster. Ännu okändt är resultotet af valen i 53 distrikter. eom på förra riksdagen voro rerresenterade af 33 deakister och 20 oppositionsmän. Deakisterne ha sålunda uppnått samma styrka som på första riksdagen efter författningens återställande år 1867. De ha återvunnit 26—30 platser, som de förlorade vid valstriden äår 1869. Oppositionen räknar omkring 130 medlemmar. Vid början af valen hyste oppositionens organer stora förhoppningar om Deakpartiets fall. Utgången har icke motsvarat deras förväntan, men ännu vilja de icke uppgifva allt hopp om en förändring redan i den närmaste framtiden. De pästå, att Deak, ma joritetens chef, är föga gynnsamt stämd mot ministerpresidenten, grefve Lonyay, ja, att han till och med öppnat underhandlingar med ledaren för venstra centern, Ghiezy, angående en sammansmältning af de båda politiska partier, för hvilka de stå i spetsen. En af ledarne för venstra centern har i ett tal till sina valmän rent af beskyllt Deak för den svagheten att med sitt namn hbetäcka en regering, hvilkens handlingar han icke sjelf gillade. Från den motsatta sidan deremcet heter det, att den största enighet räder mellan Deak och grefve Lonyay, och att den sistnämnde ämnar beträda de liberala reformernas väg. Såsom bevis på grefve Lonyays frisinthet anför man, att han år 1859, då dåvarande österrikiska regeringen I ville afskaffa protestanternes rättigheter i